Den här boken är mycket snyggt gjord och jag blir genast sugen att läsa den. Snygga färgfoton och layouten, som gör bokens struktur synlig, lockar mig. Den tar också ett ovanligt grepp på ämnet projektledning.

De översiktliga kapitlen om ledarskap och gruppdynamik, som brukar finnas med i alla grundböcker om projektledning, har här fått en egen bok och kompletterats med konkreta tips kring hur man faktiskt agerar som projektledare. Författaren stannar inte vid att konstatera att det är viktigt att t ex ha en god kontakt med styrgruppen, utan går på djupet och påtalar detaljer som att man ska stå upp när man presenterar sin projektrapport för styrgruppen och att man måste informera sin projektgrupp om vad som sades på styrgruppsmötet.

I vissa stycken är det en grundkurs i svensk näringslivskultur som en projektledare ofta har hunnit lära sig i sitt tidigare yrke som specialist (ingenjör, ekonom, jurist?). Men för ung projektledare kan det vara mycket användbara råd. Boken utgår från de krav på beteende som ställs vid en IPMAcertifiering och fokuserar på viktiga personlighetsdrag och beteenden hos en bra projektledare och på hur man kan tillägna och använda sig av dem. Att ”visa handlingskraft” eller ”främja struktur” är ju ganska centralt för en projektledare, men jag tror aldrig att jag har sett det behandlas i egna kapitel i någon av de projektledarböcker jag läst. Detta borde vara som en bibel för projektledare, eftersom den ger utförliga instruktioner om hur man hanterar det mesta i projekt och det märks att författaren verkligen kan ämnet. Kompletterat med en bok i Metodkompetens, så har man ju hela bilden klar för sig. Men Bibeln skulle inte överlevt 2000 år om den bara innehållit Budorden och Katekesen. Det är ju historierna och liknelserna som är spännande och som samtidigt överför kunskap och värderingar.

Den här boken har tyvärr fastnat i formen ”I skolen icke…” och staplar instruktioner på varandra. Dessutom är allt uttryckt i tredje person. Alltså sida upp och sida ner med vad Projektledaren Bör, Skall och Måste. Jag räknar 10 st ”ska” på en enda sida och undrar om inte förlaget har dataprogram för att upptäcka sådan enformighet. Den är så tråkigt att jag fastnar redan efter ett par kapitel. Mellan kapitlen finns korta sektioner med ”case” ur verkligheten. De är väldigt intressanta och inte alls tråkiga, för här berättar ju författaren om verkliga fall ur sin eller andras erfarenhet. Hon målar med snabba penseldrag upp en levande bild som vi kan känna igen ur vår egen verklighet och analyserar briljant vilka beteenden som skapar problemen i projekten. Jag använder ”casen” som morot för att orka traggla mig igenom ett kapitel till. Och undrar hur bra boken hade kunnat bli om Carina hade skrivit personligt och kryddat med sådana här härliga historier direkt i texten. Hon kan ju uppenbarligen skriva och har mycket att lära oss, men har låtit sig fångas i en form som inte alls fungerar för ämnet.

Betyg: 3 av 5