Svenskt Projektforum

ÅF har flest IPMA-certifierade projektledare

Svenskt Projektforum — Tue, 21 Feb 2012 09:05:47 +0000

Nu är statistiken över Svenskt Projektforums certifieringsverksamhet för 2011 sammanställd och ÅF fortsätter att toppa listan över de företag som har flest IPMA-certifierade projektledare. Nedan finns sammanställningen som gäller avslutade certifieringsomgångar fram t om 1 februari 2012.

ÅF – 222 st
Sigma – 76 st
TeliaSonera – 45 st
Guide – 40 st
Posten – 38 st
Tieto – 37 st
Fujitsu – 35 st
Acando – 33 st
Vattenfall – 30 st
Kockums – 26 st

Läs mer om IPMA-certifiering

Marie Reinicke berättar om projektet World Scout Jamboree

kajsa.palmskog — Tue, 07 Feb 2012 16:01:43 +0000

Utmärkelsen Årets Projektledare, som årligen delas ut av Svenska Projektakademien, gick förra året till Marie Reinicke, projektledare för World Scout Jamboree 2011. Hennes sätt att sprida sitt eget engagemang vidare i organisationen var en av många egenskaper som gjorde att hon fick utmärkelsen. Det internationella scoutlägret World Scout Jamboree arrangeras var fjärde år och 2011 var det Sveriges tur att vara värdnation. Projektet drivs till stor del av ideella krafter och Marie Reinicke kombinerade sina studier med att vara projektledare för Wold Scout Jamboree 2011. Evenemanget blev med dess 40 000 deltagare från 146 länder, de flesta ungdomar mellan 14-17 år,den hittills största World Scout Jamboree som arrangerats. Ett gigantiskt projekt som omsatte 330 miljoner och där man byggde upp en mindre stad för de 12 dagar jamboreen varade. Marie Reinicke berättar om sitt stora och spännande projekt i anslutning till Föreningen Svenskt Projektforums årsmöte kl 15.00 den 19 mars på Myntkabinettet på Slottsbacken i Stockholm. Redan nu kan du anmäla dig till årsmötet. [faktaruta] Marie Reinicke är personalvetare och engagerad i scoutrörelsen sedan 15 år. 2008 fick hon uppdraget att vara projektledare för World Scout Jamboree 2011.[/faktaruta] Ur Svenska Projektakademiens motivering: "Marie Reinickes ledarskap som präglas av ett stort engagemang som sprider sig till organisationen, hon är ett föredöme och hon ser sina medarbetares potential, vågar tro på dem och bygger upp ett starkt förtroende." Läs hela motiveringen Se video från prisutdelningen och Marie Reinickes presentation av projektet

Karolinska Institutets nya aula

kajsa.palmskog — Fri, 13 Jan 2012 12:49:51 +0000

Karolinska institutets nya aula sticker ut, både bokstavligt och bildligt. Gert Wingårdhs skapelse kommer, när den står klar 2013, att sträcka sig en bra bit ut över Solnavägen med sin fasad av glas buren av pelare i trä. Formen är fantastisk och aningen skruvad, men annorlunda och vacker. ett prov på svensk byggnadskonst och att vi kan bygga med spets. Karolinska Institutet får äntligen den mycket speciella aula som man vill ha, en symbolbyggnad, i världsklass. Här kommer ju bl a Nobelföreläsningarna och även andra stora symposier och forskarmöten att hållas. Men förväntningarna på byggnaden är stora även från annat håll bl a från Nya Karolinska Sjukhuset, Solna stad och Stockholm med den nya stadsdelen Hagastaden. Sedan länge har det planerats för en ny aula, men först 2006, i samband med den tävling som utlystes för Nya Karolinska Sjukhuset, aktiverades projektet. Finansieringen säkrades 2008 genom en donation. Samma år gav Akademiska Hus i samarbete med Karolinska Institutet Gert Wingårdh i uppdrag att rita aulan och efter att ha tittat på flera alternativ, fastnade man för placeringen vid Solnavägen, centralt inom området och i anslutning till det nya sjukhuset. En bro över Solnavägen, Akademiska stråket, kommer att fysiskt förena KI:s Campusområde med Karolinska Sjukhuset.

När startade ni arbetet?

I augusti 2009 startade vi programskedet, dvs där man definierar förutsättningarna för projektet i kravställningen, berättar Hayar Gohary, projektledare på Akademiska Hus. Vi insåg tidigt att det här var ett ganska komplext projekt och valde strategiarbete utifrån det. Därför drog vi ut på hayar Gohary programskedet och la ner mer energi än vanligt för att i grunden förstå projektet. Vi började tidigt titta bl a på planlösningen, på alla komplikationer och på riskerna både i projektet och i förhållande till vår omvärld. I detta skede påbörjade vi även detaljplanearbetet.

På vilket sätt är projektet annorlunda?

Det här är en komplicerad, om än fascinerande byggnad, som kräver extraordinära innovativa lösningar på många sätt, inte bara konstruktionsmässigt, menar Hayar. Konstruktionen är speciell. Det finns inte så många projekt med en liknande fasadkonstruktion. Bärverket är av limträ och fasaden, som formas av trianguleringar, har två karaktärer, utifrån har den ett ”skinn” av glas och inifrån kommer man att se bärverket i trä. Trianguleringen är ett sätt att hitta en geometri som ska kunna mötas i de rundade hörnen och så att säga ”skruva” till fasaden. Byggnadens konstruktion består av sex stycken fackverk som är ca 50 m långa och 7,2 m höga, vilka utöver den konstruktiva komplexiteten ska hanteras på en mycket liten tomt. Utmanande är också vår omvärld med alla dess risker, fortsätter han. Vi bygger precis vid gränsen till den tungt trafikerade Solnavägen. Dessutom bygger vi bara några meter från ett högspänningsställverk, där vi också spränger oss ner. Vi bygger även i anslutning till byggnadsminne, mindre än två meter från en befintlig byggnad och har rivit några hus som var sammanknutna med andra hus. Ytterligare en utmaning i projektet är de många och starka intressenterna, som alla är måna om att det här projektet ska genomföras på bästa möjliga sätt och uppfylla de förväntningar man har. Där måste vi vara så lyhörda att vi kan läsa mellan raderna och även ta in de outtalade krav som finns.

Hur fick huset sin annorlunda form?

Utgångspunkten för husets form och storlek var att det ska innehålla en aula och passa in på tomten. Det behövde sedan ha en viss höjd för att passa i området och då lade vi på två kontorsplan, berättar Hayar vidare. Från början var huset ca 1000 kvm större. Men redan i programskedet gjorde vi en simulering av flöden. Vi ville veta vad som händer när 1000 personer kommer in i foajén, ska hänga av sig, gå på toaletten, röra sig uppåt mot aulan etc. Resultatet av flödessimuleringen ledde till att vi faktiskt kunde minska ytan med ca 1000 kvm med bibehållen funktion.

Vad tittade ni mer på i ett tidigt skede?

Vi resonerade så att ju längre man väntar med att hantera de komplicerade frågorna i byggnaden, desto svårare blir de, fortsätter Hayar. Vår strategi var därför att tidigt titta på det som var komplicerat i just den här byggnaden, förutom alla vanliga svårigheter. Efter programskedet, vid årsskiftet 2009/2010, startade systemhandlingsskedet, som pågick under i stort sett hela våren 2010. I detta skede utreds och beslutas de tekniska lösningarna för byggnaden, berättar Hayar. Parallellt valde vi här, av strategiska skäl, att gå ut och upphandla en entreprenör för att få in den kompetensen i tidigt skede. Det blev NCC, som kom in i projektet i april 2010. Vi startade samverkansarbetet med en tvådagars workshop, där vi tillsammans med NCC och deras underentreprenörer samt projektörer la grunden för samarbetet. Vi fastställde gemensamt några fokusområden med hänsyn till de stora riskerna och de komplexa delarna i projektet som vi skulle jobba med parallellt med systemhandlingen.

Ett projekt som utmanar vedertagna sätt

I det här projektet är det inte bara byggnaden som är annorlunda och speciell. Även själva byggprojektet sticker ut och rönte tidigt ett intresse bl a från forskarhåll. Projektet deltar i en stor forskningsstudie om ”IT inom bygg” på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, skolan för arkitektur och samhällsbyggnad. Tina Karrbom Gustavsson är en av forskarna som gör en sk casestudie i projektet med bl a intervjuer. Projektet är både intressant och spännande, säger Tina. Det är mönsterbrytande och utmanar gamla traditioner och vedertagna sätt, ”så här har vi alltid gjort” i byggbranschen. Vi vill titta närmare på var man utmanar och hur man gör det.

Vad är ett samverkansprojekt?

Vi såg redan tidigt att det här projektet kräver arbetsformer utöver det vanliga, fortsätter Hayar. Dels för att främja styrningen i projektet, dels för att nyttja yrkeskunskaperna i projektet så att de kompletterar varandra över professionsgränserna. Vad vi gjorde tillsammans med våra entreprenörer och projektörer var att hitta ett gemensamt arbetssätt med stor transparens och öppenhet för att skapa mernytta i projektet. Vi kan med en gemensam planering jobba förebyggande och minimera problem och slippa brandkårsutryckningar i ett senare skede. Samverkansprojekt har också numera blivit mer en regel än undantag hos Akademiska Hus. Självfallet finns i grunden ett kontraktsförhållande och ett regelverk, fortsätter han. Vi har en generalentreprenad och ska projektera och ta ansvar för handlingarna. NCC med underentreprenörer ska producera. Skillnaden blir att här kommer entreprenörerna in tidigt och tillför sina kunskaper i projekteringen och att vi är mycket aktiva i produktionsskedet. Vi har stor nytta av att integrera produktionstänkandet tidigt i projektet och jobba tätt ihop. Har du några nyttoexempel? Absolut. En aspekt av vårt samverkanstänk är att vi ska nyttja de kompetenser som finns i alla delar i projektet. Projektet har ingen nytta av dubbla resurser med kontrollfunktioner. NCC har t ex en stor glaskompetens som vi nyttjade som gemensam resurs i projektet. Tillsammans med arkitekten och övriga berörda projektörer lyckades vi hitta strategier för att handla upp fasaden och uppfylla alla önskemål, såväl arkitektens krav på det estetiska, de ekonomiska ramarna som de tekniska kraven. Fasadprocessen kännetecknar för mig mycket av vårt samverkansarbete. I början av projektet oroade vi oss för om vi skulle klara u-värdena för fasaden, berättar Hayar. Men ser idag att vi teoretiskt landar under greenbuilding-nivå. Med en gemensam ambition och alla kloka personer som finns i projektet kan man klara av stora saker. Varför då inte nyttja dessa tidigt i projektet? Ett annat exempel är att vi valde att ta in beställarens byggledare för Mark, som gemensam resurs i arbetsledningen för NCC:s Markentreprenad. Vi såg en kompetent resurs som bäst kunde ta hand om den uppgiften och ville ta till vara på den. Hur löser ni kommunikationen i projektet? I vårt fall, med arkitekt och konstruktör från Göteborg och de avstånd vi har inom Stockholm, är ju IT-verktygen självklara, bl a har vår 3D-modell varit till stor hjälp för att visualisera och förstå byggnaden. Den formella kommunikationen är fastställd via olika rutiner. Men det personliga mötet är alltid viktigt, tycker jag. Vi löser så otroligt mycket genom att bara träffas en halvtimme. Vi och NCC sitter dessutom till viss del i samma hus. Mer om samverkan? Under projektet gång har vi även samverkansträffar, 2 – 3 ggr per halvår, för att känna av stämningen i projektet och se hur vi lever upp till de mål som vi har satt gemensamt med entreprenörer och projektörer. I grunden har vi gemensamt framtaget måldokument kring samverkan, ekonomisk styrning och vilka förväntningar vi har på projektet. Här har vi lyft det som är viktigt för den enskilda individen i projektet ex vis att vi ska ha respekt för varandras professionalism, hålla tiden, se till projektets bästa i alla sammanhang, ha tydliga ekonomiska uppföljningar och redovisningar mm. Det handlar om gemensamma värderingar. Publicerad första gången 13 maj 2011

”Vi ska flytta en stad”

Asa.Poromaa — Thu, 12 Jan 2012 12:01:47 +0000

Kiruna, mönsterstaden som LKABs förste disponent Hjalmar Lundbohm skapade i början av 1900-talet, måste idag maka på sig. Gruvan kräver mer plats. Kyrkan, stadshuset och arbetarbostäderna från 1900-talets början, alla påverkas de av Kirunas samhällsomvandling. Ett gigantiskt projekt med många intressenter. LKAB är bara en.

Världens rikaste järnmalm

I över 100 år har LKAB brutit världens rikaste järnmalm i Kiruna och Malmberget. Först i dagbrott, sedan under markytan. Allt djupare ner i berget gräver man sig. För när underjordsgruvorna växer, växer de nedåt. Fyndigheten i gruvberget Kiirunavaara är världens största sammanhängande järnmalmskropp och kan liknas vid en gigantisk limpskiva som lutar in under stadens centrum. Idag vet ingen hur djupt fyndigheten går. Men man vet att den påverkar staden. Marken sjunker allteftersom LKAB använder nämligen en brytningsmetod som kallas skivrasbrytning. Det är den säkraste och effektivaste brytningsmetoden just här och innebär att man spränger loss och lastar ur malmen underifrån. När brytningen går neråt friläggs en hängvägg som spricker upp, rasar in och fyller ut tomrummet efter malmen. När malmen lastas ut sjunker alltså marken. Så ska det vara och så har det varit ända sedan 1950-talet då man började med underjordsbrytning i större skala. Rakt ovanför brytningen, inne på avspärrat område, är deformationerna ovan jord stora. Längst bort från gruvan syns de inte alls, men rörelserna mäts kontinuerligt med hjälp av GPS-instrument. Det är malmen, berggrunden och brytningstakten som påverkar deformationernas spridningstakt – och därmed också samhällsomvandlingen. Mycket har redan hänt och många projekt är igång. Här byggs en ny järnväg, den stadsnära sjön Luossajärvi får ännu en damm och krymper med en tredjedel – och några av de gamla byggnaderna har försvunnit för att ge plats för ny bebyggelse på berget Luossavaara.

Arvet vill man bevara

När staden nu måste flytta vill såväl LKAB som kommunen ta med sig en del av Hjalmar Lundbohms arv till framtidens Kiruna. Men det är komplicerat att fastställa vilka byggnader som ska bevaras och vilka som ska rivas. Det är inte första gången som staden måste flytta på sig för att ge plats för gruvan. På 1970-talet tömdes området Ön där det fanns verkstäder och förråd och där det bodde några hundra Kirunabor. Nu när det är dags för ännu en flytt, är det LKABägda bostadsområdet Ullspiran som töms först. Men bostadsområdet står inte ensamt. Här finns ytterligare bostadshus och flera av Kirunas kulturbyggnader. Strax intill ligger också en av Kirunas mest kända byggnader – Stadshuset, som ritades av Artur von Schmalensee och 1964 utsågs till Sveriges vackraste offentliga byggnad. Gruvstadsparken Mitt emellan Stadshuset och Hjalmar Lundbohmsgården ligger också den bortglömda Iggesundsparken, som ska bli den första etappen i Gruvstadspark 1 – ett grönområde som ska fungera som en buffert mellan gruvan och samhället. Det speciella med parken är att den är mobil. Den kommer successivt att växa in mot staden i takt med deformationerna från gruvan. Syftet med parken är att den ska vara ett positivt tillskott i stadsmiljön samtidigt som den innebär att ingen behöver bo granne med gruvan. Anläggandet av den första etappen av parken startade sommaren 2011. Arbetet med kommande etapper sker stegvis. Eftersom parken ska röra sig i takt med deformationerna, använder man sig av flyttbara lösningar och återanvänder material i stor omfattning. [faktaruta]

Inslag om Kirunaflytten 2011-09-19

[/faktaruta]

Flytt av kulturbyggnader

Inom parkområdet finns ett antal kulturbyggnader som kommer att påverkas av gruvans framdrift. Dessa måste avvecklas i takt med markdeformationernas utbredning. Här finns bl a Hjalmar Lundbohms bostad, LKABs bolagshotell och ett antal arbetarbostäder, de sk Bläckhornen.

– Vi har fram till 2010 gjort förstudier för att få ett underlag för samhällsomvandlingsarbetet. Vårt uppdrag var att utreda hur det tekniskt är möjligt att flytta dessa byggnader och kostnadsbilden för detta, berättar Stefan Holmblad, projektchef för infrastruktur och samhällsomvandlingsprojekt hos LKAB och fortsätter:

– När det är beslutat vilka byggnader som ska bevaras och flyttas, kommer vi arbeta vidare med projekt för avveckling av området och ett successivt bildande av Kirunas Gruvstadspark.

LKABs samhällsomvandlingsprojekt

Idag har LKAB ett stort antal projekt i sin ”projektportfölj”, det är alltifrån förstudier till tunga anläggningsprojekt. På projektavdelning arbetar flera personer heltid med samhällsomvandlingarna tillsammans med konsulter och entreprenörer. – Vi är i stort behov av fler resurser framöver, såväl interna som externa, för att klara av alla projekt som successivt nu kommer. Sedan en tid pågår rekryteringar av projektledare, byggledare och projektkoordinatorer, säger Stefan Holmblad och fortsätter:

– Jag önskar att folk kunde förstå hur roligt det här arbetet är – och vilken utmaning det är att vara med i en samhällsomvandling i en stad mitt i en fantastisk fjällmiljö 20 mil norr om Polcirkeln.

Det är idag sju år sedan Kiruna kommun skickade ut ett pressmeddelande med texten: ”Vi ska flytta en stad”. Mycket har hänt sedan dess – och ännu mer återstår att göra. Samhällsomvandlingarna är en process som kommer att pågå lika länge som gruvdriften i Malmfälten. LKAB har en stark framtidstro och investerar långsiktigt för fortsatt och ökad gruvdrift. Många kommer att beröras av förändringarna och stora resurser kommer att krävas för projektens alla faser – från förstudie till anläggande.

Ny järnväg förbi Kiruna krävs

Ända sedan LKAB startade malmbrytningen har malmen forslats med järnväg. Nu måste sträckningen dras om och en ny järnväg byggas förbi Kiruna. Orsaken är markdeformationerna som närmar sig dagens järnväg. Bygget av den nya järnvägen startade 2009. Då hade planeringen och projekteringen pågått i flera år. För att hitta den bästa dragningen för den nya järnvägen samarbetade LKAB, Trafikverket, Kiruna kommun och andra aktörer. Beslutet blev att dra järnvägen på baksidan av gruvberget Kiirunavaara rakt igenom LKABs industriområde. Järnvägsprojektet sker i nära samverkan mellan de båda huvudaktörerna Trafikverket och LKAB, dessutom tillkommer ett stort antal entreprenörer. Det innebär att det krävs ett väl fungerande och strukturerat samordningsarbete. Inte minst på grund av den stora mängd massor som transporteras i området. Hittills har massor motsvarande tio Globen transporterats i arbetet med järnvägsbygget.

Nya vägar och broar

Inom LKAB ansvarar den interna projektavdelningen för anläggningsprojektet för att möjliggöra den nya järnvägens sträckning genom industriområdet. Det handlar bl a om bygget av nya vägar, upplagsytor och ombyggnation av dammar. I projektet ingår totalt inte mindre än tio broar. En av broarna är en unik viltövergång. Den nya järnvägen dras nämligen även tvärs genom Laevas samebys renflyttningsled. Under sommaren 2011 lades rälsen på den 18 km långa nya järnvägen. Dessutom byggs en ny sjöbangård för att optimera logistiken via en rundslinga runt sjön Luossajärvi. Hösten 2010 stod den nya södra infarten för den tunga lastbilstrafiken till LKAB klar. Valet av tekniska lösningar och vägens placering påverkades av synpunkter från flera intressenter som Trafikverket, samebyarna och Vattenfall. Den nya infarten minskar den tunga trafiken i centrala delarna av staden med cirka 200 lastbilar per dag.

Ny damm vid sjön Luossajärvi

Södra delen av den stadsnära sjön Luossajärvi ligger ovanför malmkroppens nordligaste del. För att hindra att vatten tränger ner i gruvan, anlägger LKAB en ny damm och avbördningskanal i sjön. Detta för att säkerställa fortsatt brytning av den sk sjömalmen.

– Vi anlägger kontinuerligt gruvdammar som byggs i torrhet.

Nu bygger vi en damm i en naturlig sjö. Det är en utmaning att göra fyllning i vatten, säger projektledaren Pia Lindholm och berättar att sjöns läge innebär att man måste ta extra stor hänsyn under arbetets gång.

– Vi finns på scenen med hela staden på första parkett som åskådare. Folk bor dessutom strax intill sjön och då gäller det att ta extra stort miljöhänsyn – med tanke på buller och damning, säger hon.

Det är tredje gången som sjön Luossajärvi krymper på grund av gruvdriften. Senaste gången LKAB byggde en damm i sjön var under 90-talet. Då väckte arbetet starka känslor hos Kirunaborna. Så är det inte i dag, trots att sjöns yta kommer att minska med en tredjedel.

– Hittills har vi mest mött nyfikenhet. Det är klart att folk tycker att det är tråkigt att vattenspegeln minskar, det tycker vi också. Men man har också en stor förståelse för varför vi gör det här. Jag tror att det beror på att vi har informerat mer om det som händer nu.

Cirka 60 personer arbetar med dammbygget på sjön, där själva anläggningsarbetet startade våren 2011. Projektet avslutas under vintern 2012/2013.

I år skedde den första stora rivningen

Under våren och sommaren i år förändrades Kirunas siluett mot berget Luossavaara i och med rivningen av byggnader på LKABs gamla industriområde. Verkstaden, gruvlaven och sovringsverket har påmint om de nästan femtio år då gruvan på berget var i drift. Nu har de jämnats med marken och området efterbehandlats i den första stora rivningen inom Kirunas samhällsomvandling. Projektet efterlämnar ett område som kan användas fritt för framtida ändamål, ex bostäder, parker och/eller lekplatser.

Utveckla en projektkultur för effektivare projekt

johan.renman — Wed, 21 Dec 2011 12:42:22 +0000

Att ”tid är pengar” är inget nytt. Men hur många projekt tydliggör sina verkliga förseningskostnader? Och hur kraftfullt agerar projektledningarna och styrgrupperna för att minimera dem?

Ett projekt med 10 miljoner kr i årlig projektnytta, ger faktiskt en förseningskostnad på 2.5 miljoner per kvartal! Det blir mycket kapital som projekten bränner i onödan! Eller som Percy Barnevik uttryckte det i en intervju för Harward Business Review: Why emphasize speed over precision? Because the cost of delay is higher than the cost of mistake. Det behövs därför en bättre begreppsapparat för att förstå projektens ”tidstjuvar”. Det behövs ett synsätt som utgår från att alla projekt syftar till en förändring och därför behöver lyfta fram hela förändringsdynamiken för att kunna leverera vinsterna på sista raden i tid.

Tydliggör projektens tidstjuvar

I förändringsarbetet skiljer vi på rationella, politiska och emotionella aspekter av problemställningarna som krävs för att åstadkomma en varaktig förändring.

De rationella tidstjuvarna är bl a kompetensbrist eller hög komplexitet i de tekniska lösningarna med många gränssnitt. Men även lagar och regler är tydligt identifierbara hinder. De traditionella projektstyrningsmodellerna har välbeprövade angreppssätt i den rationella dimensionen Men tidstjuvarna finns också i den emotionella dimensionen i form av bristande engagemang och bristande ledarskap/medarbetarskap i projektgrupperna. T ex ges många av de värdefullaste talangerna projektroller, men återkopplingen till deras formella chefer inför utvecklingssamtalen fungerar dåligt. Ledarskap och medarbetarskap är en stor utmaning i den ordinarie linjeorganisationen, men blir ännu viktigare i det horisontella projektperspektivet. De politiska aspekterna är svårast att upptäcka, eftersom det handlar om hur ledarskapet utövas i praktiken i styrgruppsarbetet. De kan vara otydlig roll- och ansvarsfördelning, olikheter i belöningssystemen eller i en bristfällig styrgruppsprocess. Projektmedlemmarna slits då mellan krav att nå projektleveranser i tid och samtidigt bidra till den ordinarie linjechefens resultat, som ofta är kopplat till bonus. Det är svåra lojalitetsproblem och då blir det naturligt att engagemanget kan svikta och projekten försenas. Problemet blir extra tydligt i de senare projektfaserna med många deltidare i projektgrupperna. Projektkulturen blir enligt detta synsätt de beteenden i projektet och i projektmiljön som styrs av hur de politiska och emotionella aspekterna samverkar med varandra. Det som i dagligt tal brukar kallas de ”mjuka faktorerna”. En svag projektkultur gör att humörsvängningarna (den emotionella förändringscykeln) i projektet blir djupare och längre, vilket är roten till förseningarna . Projektkultur blir då projektens prestationskultur!

Projektkulturen kompletterar de traditionella projektmodellerna

Förutom den ökande tekniska komplexiteten med allt fler gränssnitt, som lösningarna måste förhålla sig till, ser vi idag också hur den organisatoriska komplexiteten ökar i projektmiljöerna. En allt större andel av projektarbetet sker i partnerskap med kunder och leverantörer över olika företags- och nationsgränser, ofta med fundamentalt olika företags- och nationskulturer samlade i samma projektteam och styrgrupper. För att klara både den tekniska och organisatoriska komplexiteten behöver dagens projektmodeller kompletteras med motsvarande systematik kring projektkulturen

I ett större infrastrukturprojekt med ett 15-tal partners från olika branscher kunde man t ex se hur partnernas bristande insikter om skillnaderna i varandras utvecklingsprocesser fördröjde både delprojektens och styrgruppernas agerande och beslutsfattande. Projektet drevs initialt som ett teknikprojekt, men skiftade efterhand till ett tekniskt förändringsprojekt med betydligt större fokus på att parallellt utveckla projektkulturen.

Starkare projektkultur ger fördelar till alla

En projektkultur skapas inte över en natt, utan är resultatet av ett ständigt förbättringsarbete med mätningar och utvecklingsinsatser av de politiska och emotionella aspekterna som resulterar i att

medarbetarna får bättre feedback och ökat engagemang
projektledningen får mindre förseningar och mer tid till ledarskap
styrgrupperna får bättre beslutsunderlag och säkrare prognoser
ledningen får bättre lönsamhet och högre utvecklingskapacitet I resultatrapporterna slår en starkare projektkultur igenom med
snabbare intäktsströmmar – Time to Market
snabbare kostnadsreduktioner – Time to Profit
snabbare förändringar – Time to Change

Projektkulturens ”DNA”

Målsättningen med att utveckla projektkulturen är att skapa en prestationskultur i den tvärorganisatoriska projektmiljön. Vad är då en prestationskultur? Ta exemplet med Toyota. Där har och tar medarbetaren ett ansvar för att stoppa hela produktionslinan när man anser att kvaliteten inte når upp till det som kunderna kan förvänta sig. Ansvaret som medarbetarna känner för verksamheten är det som skiljer prestationskultur från de generella tankegångarna kring engagemang och motivation. Den bakomliggande styrmodellen för Toyota bygger på de enkla principerna om ”Customer Focus” och ”Human Development”, där båda lika viktiga. (jmfr Toyotas slogan ”We build people before we build cars”) Översatt till projektmiljön blir det projektets kundfokus och engagemanget i projektteamet. Utifrån Toyotas principer kan man identifiera åtta nyckelområden i projektkulturens DNA:

Framgångsfaktorer för utveckling av projektkulturen

Integrera projektkulturen i parametrarna för projektutvärderingen vid styrgruppsmötena och driv ständiga förbättringsinitiativ kring både projekt- och organisationsutveckling.
Öka projektens resultatfokus genom att göra förseningskostnaderna transparenta.
Positionera projektkulturen som utveckling och lärande och inte som ett utvärderingsverktyg av projektledarna.
Träna projektkultur i projekten och i ledarutvecklingen. Mer av ”Action Learning” istället för kursverksamhet.
Mät projektkulturen genom en ”Project Culture Review” i anslutning till projektfaserna.

Börja i liten skala. Gör först bra projekt bättre och sprid sedan erfarenheterna. Ett annat mer drastiskt sätt att uttrycka betydelsen av att jobba aktivt med att eliminera tidstjuvarna kommer från General Electrics förra VD Jack Welsh: If you´re not fast – You´re dead!

Ett år med långsiktiga satsningar

Svenskt Projektforum — Tue, 20 Dec 2011 13:00:30 +0000

[caption id="attachment_3249" align="alignnone" width="600" caption="Foto: Mats Wall"][/caption] Tre stora konferenser, ny webbplats och IPMA-registrering av projektledarutbildningar. 2011 har varit ett år med satsningar för Svenskt Projektforum. I år valde föreningen att satsa på ett ytterligare evenemang utöver konferenserna Projektforum och Projektverktygsdagen. I slutet av november arrangerades ett nordiskt forum för infrastruktur, stadsutveckling, forskning och kompetens i Göteborg tillsammans med CMB Chalmers, Fliba, Interregprojektet IVA och Nordnet. Sammanlagt samlade föreningens tre stora event ca 750 deltagare. Intresset för projektledarcertifiering enligt IPMAs system är fortsatt starkt hos företag och organisationer runtom i Sverige. Ett exempel är Trafikverket som från och med i år använder IPMAs system för utveckling och utvärdering av myndighetens projekt och projektledare.

Lättare att hitta rätt utbildning

En viktig del i föreningens mål att stärka projektledare i sin yrkesroll är att visa på olika vägar för kompetensutveckling. Därför valde Svenskt Projektforum att under 2011 lansera IPMA-registrering i Sverige, ett system för att verifiera innehållet i projektledarutbildningar utifrån IPMAs internationella ramverk för kompetens i projektledning. Den första omgången av IPMA-registrerade utbildningar blev klar i april och omfattar tio projektledarutbildningar.

Fler sätt att delta

Föreningens ca 2200 medlemmar är spridda över hela landet. För att alla ska få chansen att ta del av föreningens aktiviteter har föreningen satsat på en omfattande dokumentation och bevakning av event och seminarier. Bland annat sändes ett flertal av seminarierna på Projektverktygsdagen 2011 i maj och Projektforum 2011 i slutet av november live via internet - ett inslag som kommer att återkomma och utökas under nästa år.

Ny webbplats - nya möjligheter

I slutet av september lanserades nya projektforum.se. En modern lösning som är en viktig del i arbetet med föreningens långsiktiga satsning på en aktiv webbnärvaro. På nya projektforum.se får du ta del av senaste nytt kring projekt och projektledning och vad som händer inom Svenskt Projektforum och IPMA. Bland annat genom artiklar från tidningen Projektvärlden och via föreningens närvaro i sociala medier. Dessutom kan den enskilde projektledaren få hjälp med att hitta rätt nivå i IPMA-certifieringen och inloggade medlemmar får tillgång till extra artiklar och en omfattande ordlista med projektterminologi. Under 2012 fortsätter vi arbetet med att utveckla nya funktioner och tjänster på projektforum.se.

Styrelsen och föreningskansliet hoppas att nästa år blir lika utvecklande som detta och önskar alla medlemmar och samarbetspartners en god jul och ett gott nytt år!

Jämn final i NM i projektledning

Svenskt Projektforum — Wed, 14 Dec 2011 13:10:23 +0000

Vinnarna i NM i Projektledning • Foto: J-O Yxell

I år utvidgades SM i projektledning till att bli en tävling med lag från hela Norden. Finalen mellan studenter från Sverige, Danmark och Finland blev jämn.

Varje år anordnar Svenskt Projektforum och LC2 SM i projektledning – en tävling där studenter från universitet och högskolor får testa sina kunskaper i projektledning och mäta sig med andra. I år utvidgades tävlingen till att inkludera studenter från hela Norden. Lagen från University of Vaasa, University of Southern Denmark och Linköpings Universitet klarade sig bäst under de kvalificeringstävlingar som genomfördes under oktober och fick tävla i finalen som ägde rum i samband med Nordiskt Forum 2011 i Göteborg i slutet av november.

Tävlingen blev jämn, men till slut stod University of Vaasa med Maria Nilova, Hugo Chamorro Sotel och Elena Sapegina som segrare. Vinnarna får delta i en kurs i projektledning hos LC2 samt genomföra en kostnadsfri IPMA-certifiering på nivå D i Finland.

Paneldebatt om projektledning som yrke

Svenskt Projektforum — Tue, 06 Dec 2011 10:22:22 +0000

Projektforum 2011 den 29 november på Münchenbryggeriet avslutades med en paneldebatt. Bland annat diskuterade panelen om certifiering av projektledare är viktigt och om evenemangets övergripande tema: är projektledning en roll eller ett yrke? Nedan kan du ta del av ett sammandrag av debatten. Deltagare:

Anders Sandberg, Trafikverket, ordförande Svenskt Projektforum
Elisabeth Thand Ringqvist, vd Företagarna
Per Åman, Linköpings Universitet
Karin Bredin, Linköpings Universitet, styrelsemedlem Svenskt Projektforum
Monica Petersson, Tieto PPS

Moderator: Joakim Jardenberg

Torbjörn Wenell: Projektledning – ett yrke, en roll, eller…

Svenskt Projektforum — Mon, 05 Dec 2011 10:32:05 +0000

Torbjörn Wenell, nordens mest erfarne projektkonsult, inledningstalade på Projektforum 2011 förra veckan. Deltagarna fick bland annat ta del av Torbjörns lista på viktiga egenskaper en projektledare bör ha och hur han ser på projektledning som yrke. Nu kan ni som inte kunde medverka se föreläsningen i efterhand.

Reflektioner från deltagarna

Årets Projektledare 2011

Svenskt Projektforum — Thu, 01 Dec 2011 08:51:57 +0000

I samband med konferensen Projektforum 2011 i tisdags delades utmärkelsen Årets Projektledare ut av Svenska Projektakademien. I år blev vinnaren Marie Reinicke, projektledare för World Scout Jamboree 2011. Hennes sätt att sprida sitt eget engagemang vidare i organisationen är en av många egenskaper som gör att hon får utmärkelsen. Vart fjärde år arrangeras World Scout Jamboree och i år var det Sveriges tur att vara värdnation. Projektet i sig drevs till stor del av ideella krafter och Marie Reinicke kombinerade sina studier med att vara projektledare för Wold Scout Jamboree 2011. Evenemanget blev med dess 40 000 deltagare den hittills största World Scout Jamboree som arrangerats.

- Det var ett gigantiskt projekt, vi omsatte 330 miljoner och byggde upp en mindre stad som existerade under 12 dagar, sa Marie Reinicke under sin presentation av projektet.

[faktaruta] Fotograf: Jonas Elmqvist. Marie Reinicke är personalvetare och engagerad i scoutrörelsen sedan 15 år. 2008 fick hon uppdraget att vara projektledare för World Scout Jamboree 2011.[/faktaruta] Ur Svenska Projektakademiens motivering: "Marie Reinickes ledarskap som präglas av ett stort engagemang som sprider sig till organisationen, hon är ett föredöme och hon ser sina medarbetares potential, vågar tro på dem och bygger upp ett starkt förtroende." Läs hela motiveringen Se video från prisutdelningen och Marie Reinickes presentation av projektet