skip to Main Content

Det lyckade byggprojektet förutsätter både planering och improvisation

Det är inte den bästa planen, kalkylen eller modellen som med automatik skapar det bästa byggprojektet och den bästa byggnaden, utan den skickligaste byggprojektledaren

En sak är säker; även i det mest noggrant planerade byggprojektet kommer projektledaren att möta och behöva hantera oväntade händelser. Det kan vara på grund av försenade materialleveranser, sena ändringar, oväder eller olyckor. Byggprojektledning i praktiken kan därför beskrivas som en balansakt mellan det rationella planerandet och kalkylerandet å ena sidan och det improviserade handlandet å den andra. Dessa två är inte varandras motsatser, utan bör närmast ses som varandras nödvändigheter. Samtidigt som huvudtidplanen, projektbudgeten och byggnadsinformationsmodellen ger riktningen och målet för projektet, fungerar det improviserande handlandet som själva motorn för fortsatt framdrift i projektet när det oväntade – som alla vet förr eller senare inträffar – sker.

Det är alltså i förhållande till planen, kalkylen och modellen som det improviserande handlandet sker och ska ske, förstås. Att utbilda framtidens byggprojektledare kan också liknas vid en balansakt; mellan det rationella planerandet och kalkylerandets konst å ena sidan och det improviserade handlandets å den andra.

[faktaruta]

Tina Karrbom Gustavsson, Tekn. Dr. Universitetslektor, KTH tina.karrbom@abe.kth.se
[/faktaruta]

Många är de röster från såväl akademi som industri som argumenterar för fokus på rationella metoder och modeller samtidigt som de inte skulle tveka en sekund att hålla med om att byggprojekt sällan går helt enligt plan.

Förvånansvärt få röster argumenterar för behovet av att utveckla förmågan att improvisera och självständigt tänka kritiskt, trots att de flesta som ger sig in i debatten väl känner till projektledarrollens utmaningar. Detta att samtidigt och under stor tidspress hantera motstridiga förväntningar och krav, orealistiska planer och ofullständiga informationsmodeller.

Jag vill hävda att det finns en övertro på det rationella planerandets kraft och möjligheter samtidigt som det finns en kunskapslucka kring improviserandets och det egna kritiska tänkandets nödvändighet och kraft för utvecklingen av såväl projektledarkompetens som förutsättningarna att genomföra lyckade byggprojekt. Det är inte den bästa planen, kalkylen eller modellen som med automatik skapar det bästa byggprojektet och den bästa byggnaden, utan den skickligaste byggprojektledaren; hon eller han som har den speciella förmågan att använda tidplanen, kalkylen och modellen för att genom improviserat handlande säkerställa rörelsen framåt.

Facebooktwitterpinterestlinkedinmail
Back To Top