En stor och envis missuppfattning…

Det finns en stor och envis missuppfattning. Detta sker inte bara i projektteam utan även bland kunder och det är utbrett bland projektledare. Faktum är att det kan vara de som upprätthåller det … Samtidigt är det den främsta stressfaktorn för många projektledare. Misstolkningen ligger i att tänka att termen projektledare är synonymt med problemägare. Som om en projektledare är ensam ansvarig för resultatet och som om huvuduppgiften är att ”avlasta” hela sitt följe. Därför kommer här tre skäl till varför, enligt min mening,  tanken att projektledaren är synonymt med problemägare är en missuppfattning.

1. En projektledare är ett instrument

Just det. Hur ansvarsfullt du än kan känna för resultatet, är du som projektledare bara ett instrument. Även om det är ett viktigt instrument är du inte mer än så.

En organisation har ett problem eller ett behov. Du blir ombedd som projektledare att lösa det eller svara på det. Så du planerar hur du uppnår önskat resultat och bestämmer vem och vad som behövs. Men sedan börjar det verkliga arbetet. Ett projekt är inte en Lego-modell som bara kräver en steg-för-steg-plan och att hålla sig till den. Ett projekt är en kontaktsport. Människor är viktiga för det. Och därmed förändras dynamiken kontinuerligt.

I denna dynamik är din roll att vara utombordsmotor, lobbyist, spegel, tränare eller cheerleader, beroende på vad som krävs i varje steg för att arbeta mot resultatet. I alla situationer som uppstår frågar du dig själv upprepade gånger: vad behövs just nu för att projektet ska kunna genomföras framgångsrikt? Och beroende på svaret väljer du lämpligt instrument som är tillgängligt för dig.

1. Samskapande krävs för bästa resultat

Om du kan driva ett projekt helt själv är det inte ett projekt utan ett jobb. En av egenskaperna hos ett projekt är att bredvid den normala verksamheten måste du ta itu med det med ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt. Du behöver ett lämpligt team med olika kompetenser för att uppnå önskat resultat. Kanske är du en riktig ”multitasker”. Du tänker inte på att kombinera design, bygga, påverka, kommunicera, fatta beslut, rapportera, testa och kontrollera. Men frågan är om det bidrar till önskat resultat? Jag stöter på dem regelbundet: projektledare som ett enmansband, medan teamet lägger sig tillbaka och tittar på. Men var ärlig: när du gör det, tillför du verkligen mest värde? Och i så fall, hur är det med lösningens hållbarhet? Vilket leder oss till den tredje punkten:

1. En projektledare är alltid en tillfällig faktor

Oavsett om du är anställd i eller anställd från ett externt företag: är din roll som projektledare alltid tillfällig. En viktig del av ditt jobb är alltid att göra dig själv överflödig. Bara för att förtydliga: om en organisation eller slutanvändare är beroende av din kunskap, engagemang och närvaro som projektledare, så har du inte gjort ditt jobb ordentligt. Då har ni utelämnat något, nämligen: att ge slutanvändarna möjlighet att arbeta med slutresultatet. Engagera dem och till och med ge dem till och me ansvaret att arbeta med hur slutresultatet ska se ut så att de kommer att kunna arbeta med det. Med kunskap, självförtroende och utan stödhjul. Om du kan stänga dörren bakom dig i slutet av ett projekt utan att vara saknas, är det den ultimata komplimangen!

Av: Petra Kuipers

Källa: ipma.world

Petra Kuipers arbetar som lärare, coach, författare och talare. Hon hjälper projektledare och organisationer att organisera och leda projekt på ett enklare sätt, med mycket uppmärksamhet för den mänskliga faktorn.