IPMAs kvaliteter får stöd i forskningen

Sebastian Pettersson vid Umeå Universitet lade fram en masteruppsats i ledarskap och
organisation i maj i år. Ämnet är:
”IPMA-certifierade projektledares upplevelser av att vara certifierad”.

Studien syftade till att få reda på vad upplevelsen av den svenska certifieringsprocess hos Svenskt Projektforum
är samt om den medför en kompetenshöjning och ett värde hos de individer som har certifierat sig.
Studien utfördes för att få en bredare inblick i vad individer värdesätter i och med en certifiering.
Dessutom har det gett Svenskt Projektforum verktyg för att förbättra den svenska certifieringsprocessen.

– Det har varit ett väldigt roligt arbete, säger Sebastian Pettersson. Jag har haft stor nytta från Svenskt Projektforum.
Dels fick jag hjälp med urvalet av IPMA-certifierade för att kunna göra mina intervjuer.
Dels hade jag ett stort stöd i Per-Olof Sandberg, som är certifieringsansvarig för IPMA i Sverige.
Jag kunde ringa och fråga honom om vad som helst under arbetets gång.

Intervjuer

Sebastian intervjuade elva slumpvis utvalda projektledare med IPMA-certifiering, valda från Projektforums
databaser. Därefter analyserades innehållet och en summerande ansats sammanställdes.
Utifrån det berörda ämnet utvecklades följande frågeställningar:
– Hur beskriver IPMA-certifierade projektledare sin eventuella kompetenshöjning i och med certifieringen?
– Vilket eventuellt värde tillskriver de en IPMA-certifiering?

Resultatet påvisade att både en kompetenshöjning och ett värde upplevs i och med en IPMA-certifiering
samt en lucka i tidigare forskning identifierades när det kommer till reflektion och bedömningssätt.

Case från verkligheten

– Jag ville göra ett skarpt case från verkligheten, säger Sebastian. Det är mycket mer intressant om man kan
testa sina teorier mot hur det ser ut i verkliga livet. Från de kvalitativa intervjuerna sammanställde
Sebastian svaren i en kvantifierad modell. Modellen visade på ett resultat som kom så nära sanningen man kan komma.
Här är några av slutsatserna:

1. Intervjupersonerna poängterade att IPMAs certifieringsprocess är tidskrävande och att
man underskattade den tid som behövdes för att klara alla delar.

2.IPMA-processen var välstrukturerad och värdefull. Intervjupersonerna att man kom
till nya insikter, såg helheten på ett nytt sätt och att denna reflektion var viktig.

3. Man uppfattade att certifieringen var övergripande och applicerbar inom olika branscher.
De kompetenser som definierades ansågs som relevanta attribut för vad en
projektledare anses behöva.

4. Intervjupersonerna upplever att certifieringen har medfört en kompetenshöjning
både för dem själva och för yrkesrollen och för den organisation de verkar i.

5. Intervjupersonerna upplevde att de fick en bättre självkänsla när det kommer till insikt
och en känsla av självuppfyllelse, samt trygghet, självtillit och självsäkerhet i sin
kunskap och i rollen som projektledare.

6. Processen medförde en ödmjukhet och insikt vad gäller projekthanteringen i arbetet.
Slutsatserna verifierar det som IPMA-certifieringen säger sig stå för. Nu finns det alltså forskningsevidens
för att teorierna har bäring i verkligheten.
Ett omdöme som gör att IPMA-certifieringen med fog kan påstå att den står för det den utsäger sig för.

– Det är mycket intressant att ett helt oberoende forskningsresultat visar på samma sak som vi hävdat i många
år, nämligen att certifiering gör nytta både för individen och organisationerna, säger Per-Olof Sandberg,
certifieringsansvarig på Svenskt Projektforum.

Sebastian fick väl godkänt på uppsatsen och har under hösten fått ett arbete som chefsrekryterare för ett
bemanningsföretag inom sjukvården.

– Jag brinner för organisationsförändringar och projekt, så det ska bli mycket spännande att se vad jag
kommer att kunna göra i verkligheten, avslutar Sebastian.

Vill du ta del av hela Sebastians magisteruppsats hittar du den här:

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1118969&dswid=448

______________________________________________________________________