Tänk om begreppet projektledning inte hade funnits?

Dagens projektledning är ungefär sjuttio år gammal och utvecklas kontinuerligt. Från traditionella process- och metoddrivna tillvägagångssätt till mer flexibla, agila baserade tillvägagångssätt och allt däremellan, det finns ingen brist på recept på hur projektledning ska genomföras eller hur projekt ska levereras.

Det är så genomgripande att projektledning används för alla typer av satsningar, vare sig de är kommersiella, statliga eller ideella. Alla sektorer i ekonomin och industrisegmenten använder projektledning på ett eller annat sätt. Inte överraskande används projektledning för komplexa, komplicerade och men också enkla frågor, allt från att skicka raketer till andra planeter, lösningar på sjukvårdsproblem, utbildning, konstruktion eller enklare saker som att underhålla trädgårdar och så vidare och så vidare. Listan är minst sagt lång, bred och varierad.

Det här väcker flera frågor. Eftersom dagens projektledning är ungefär 70 år gammal, vad var det innan dess? Hur slutfördes (oräkneliga) projekt som levererade strukturer som pyramider, megakolosseum och Eifeltornet, bara för att nämna några?

Termen ”projektledning” myntades i början av 20-talet, så hur kallades, uppfattades eller förstods det före den formella etableringen av projektledning som vi känner det nu? Spelar det verkligen någon roll om det inte heter projektledning? Har något förändrats sedan det officiellt konceptualiserades som projektledning? Alla dessa frågor leder till en övergripande fråga: Tänk om begreppet projektledning inte hade funnits?

Visst, det är inte en lätt fråga att svara på, men för att starta konversationen finns det åtminstone två sätt att se på det: konceptuellt och praktiskt.

På konceptuell nivå är att definiera och namnge abstraktioner en extremt viktig uppgift för att lösa dagliga praktiska problem. Det hjälper till att skapa en gemensam förståelse och språk och underlättar att bygga kunskap på ett strukturerat sätt för att lösa problem och stödja tillväxtaktiviteter.

Så om det inte hade konceptualiserats som projektledning, kanske det hade konceptualiserats som

1) Insatsledning / Arbetsledning eller

2) Kavla upp ärmarna eller lite knäppt

3) Don’t Ask Me, Get It Done (DAM GID) management [smart uttalas som: daem gud management].

Det verkar som om oavsett vad det kallas kommer det att inkapsla någon form av planering, kontroll och genomförande. Att konceptualisera det som ”projektledning” har gett en plattform och ett språk att bygga vidare på. Det är lätt att komma ihåg och marknadsföra. Vidare, genom att namnge abstraktionen, har det hjälpt människor att utveckla kunskap, processer, metoder, tekniker och logik för att ge den en slags struktur eller gräns. För att uttrycka det enkelt ger det en ram eller ett skelett för att göra ytterligare arbete.

På praktisk nivå behöver människor som arbetar i branschen en verktygslåda för att få jobbet gjort. Verktygssatserna består av hårda såväl som mjuka verktyg, det vill säga kunskapsdrivna verktyg. Så oavsett vad projektledning kallas behöver branschen en verktygslåda. Så länge verktygssatsen är lätt att använda och vettig kommer branschen att omfamna den. Vad det betyder är att det har långtgående konsekvenser för branschens tillväxt att ge existens till abstraktion. Därför har begreppet projektledning varit till hjälp för branschen eftersom det ger mjuka verktyg för att utföra arbetet.

Ovanstående diskussion visar att det kanske är bra ur två perspektiv att ställa frågan ”Tänk om begreppet projektledning inte hade funnits?”

• Det kommer att hjälpa till att förstå utvecklingen och göra lite forskning om styrkor och förbättringsområden. Det innebär att hitta sätt och medel för att förbättra det ytterligare.
• Men ännu viktigare är att det är en fråga som bör ställas för att sätta tonen för framtida utveckling.

Med tanke på den utbredda användningen och variationerna som finns verkar det finnas flera vägar för reflektion för att utveckla en ny ström av kunskap för ansträngningshantering av icke-rutinmässiga uppgifter. Att tänka på framtiden och fråga, ” Tänk om begreppet projektledning inte hade funnits?” kommer att hjälpa till att komma med nya idéer om nya sätt att arbeta med icke-rutinmässiga uppgifter. Vi diskuterar några av sådana vägar nedan:

1. Att förstå hur begrepp bildas inom andra domäner eller vetenskaper, såsom medicinsk vetenskap, antropologi eller samhällsvetenskap, för att nämna några, är avgörande eftersom det ger en plattform för korsbefruktning av befintlig kunskap för att skapa något nytt. Den kunskap som erhålls kan användas för att sätta tonen för den framtida utvecklingen av projektledning
2. Genomföra longitudinella studier på alla kontinenter för att få insikt i skillnaderna och metoderna för att slutföra icke-rutinmässigt arbete.
3. Det är mycket vanligt att människor inte använder projektledningsprinciper och metoder för att utföra icke-rutinmässiga uppgifter dagligen men ändå få jobbet gjort. Det ger möjligheter att undersöka beteenden och fånga upp kunskap om varför eller varför inte projektledning är nödvändigt.

Visst kan man säga att när människor slutför icke-rutinmässiga uppgifter kanske insatserna inte är så höga, vilket ofta är fallet med affärsfokuserade projekt. Men det begränsar eller eliminerar inte användbarheten av att förstå människors beteenden när de utför icke-rutinmässigt arbete, eftersom den förståelsen kan extrapoleras för att bygga nya sätt att arbeta med projekt.

Slutsats:
Evolution är ett naturfenomen. Med den exponentiella tillväxten av kunskap inom olika domäner och vetenskaper kommer människor naturligtvis att vara intresserade av utvecklingen av projektledning som en domän. Ett sätt att undersöka evolutionen är att ställa frågan som är kärnan i diskussionen i den här artikeln.

Att svara på frågan är säkert inte en lätt uppgift. Men att tänka på frågan hjälper till att starta tankeprocessen på ett tomt ark. Med det i åtanke tittar den här artikeln på några aspekter för att svara på frågan, eller åtminstone överväga att svara på den. Att försöka hitta eller tänka på svaret kommer säkert att få konsekvenser för både konceptuella och praktiska ändamål. Konceptuellt kan ansträngningen leda till att skapa en ny projektledningsstil. Praktiskt taget kommer det att leda till att ha fler verktyg för människor att slutföra icke-rutinmässigt arbete. Naturligtvis är diskussionen i den här artikeln begränsad, vilket kräver mer grundligt tänkande men ändå ger mat till eftertanke.

© 2022 Jiwat Ram

Källa: ipma.world

Jiwat är professor i projektledning. Han har stor erfarenhet av att arbeta internationellt i olika kulturer och affärsmiljöer.

Jiwat bidrar aktivt till projektledningsgemenskapen. Hans arbete har publicerats i ledande vetenskapliga tidskrifter såväl som branschbutiker.