skip to Main Content
08 - 22 14 13 info@projektforum.se

Extrem fiktion

FORSKNING – Zombier och extrem fiktion

Genom att titta på fantasin inom extrem fiktion kan vi lära oss att hantera oförutsägbara situationer som till exempel terroristattacker eller dödliga pandemier. Det kan vara ett sätt att lära sig att tyda tecken och i viss mån förutse och förbereda sig på extrema händelser.

Världen har på senare tid fått möta en rad utmaningar i form av naturkatastrofer, terrorattacker och pandemier. Dessa kräver smart, kreativt ledarskap och snabbverkande åtgärder. Men det kan vara svårt att komma med en lösning på något som aldrig har hänt tidigare. På några veckor stängde Covid-19-pandemin ner samhällen över hela jorden – något som många aldrig tidigare kunde ha föreställt sig. Terrorattacken mot World Trade Center 2001 kan också ses som ett exempel på ett attentat av en omfattning som ingen kunnat förutse. Måste vi vänta tills dessa händelser utvecklas innan vi kan formulera hur vi ska förbereda oss och agera? Två forskare – David Buchanan (vid Cranfield University, UK) och Markus Hällgren (verksam vid Umeå Universitet) har tillsammans tittat på hur fantasin inom extrem fiktion kan vara ett sätt att lära sig att tyda tecken och i viss mån förutse och förbereda sig på extrema händelser. Litteraturen och fiktionen som mall för att förbereda sig för framtida kriser och katastrofer, alltså?

 

Förbereda sig för kris

– Vi kan titta på händelser som till exempel Deepwater Horizon, SARS, MERS, Ebola, orkanen Katrina och dra lärdom av dem, säger Markus Hällgren. Men det är till hjälp bara om vi tror att framtida händelser kommer att ha samma förlopp. Tänk om vissa händelser med låg sannolikhet och extremt hög inverkan inte ens finns i riskmatrisen, eftersom chansen att de händer är så låg, eller om vi inte har föreställt oss dem i första hand? Som man säger, om du baserar din planering på tidigare händelser, slutar det med att du utkämpar det föregående kriget, inte nästa. Hur kan vi förutsäga det oförutsägbara? Här kommer några exempel; Långt före 9/11 föreställdes möjligheten till självmordskapning av den amerikanska terrorismrådgivaren Richard A. Clarke, vars tänkande inspirerades av Tom Clancys romaner, inte av regeringens underrättelsetjänster. I sin roman från 1981, ”The Eyes of Darkness”, berättar Dean Koontz en historia om en konstruerad patogen,” Wuhan-400”, som en profetia om Covid-19. Romanen ”Station Eleven” av Emily St. John Mandel, handlar också om en mördareinfluensapandemi. Men världen tog det inte på allvar och agerade inte efter detta.

– Dessa exempel kan förklara varför säkerhetsgemenskapen efter 9/11 vände sig till fiktionen för nya idéer, fortsätter Markus. Den amerikanske säkerhetsanalytikern Anthony Cordesman ger en skrämmande redogörelse för möjligheterna för nya terroristattacker mot statliga mål med biologiska och radiologiska vapen. Hans katalog över potentiella hot är baserad på ”The Buffy Paradigm”, efter de ständigt föränderliga och oförutsägbara hot som hjältinnan står inför i tv-serien ”Buffy the Vampire Slayer”. Vill du veta hur tredje världskriget skulle kunna börja av misstag? Läs den skrämmande trovärdiga romanen av Jeffrey Lewis, ”The 2020 Commission Report on the North Korean nuclear attacks against the United States”.

– Detta förklarar också varför vi samarbetar med räddningstjänster i Sverige för att utarbeta utvecklingsprogram med stor effekt baserat på extrem fiktion, säger han. Dessa organisationer hanterar en blandning av bekanta och oförutsägbara hot, och deras insats är direkt avgörande för samhällets motståndskraft.

 

Extrema händelser följer ett mönster

Men hur kan vi förbereda oss för att hantera det okända? Markus Hällgren fortsätter;

– Traditionella utvecklingsmetoder involverar studier av tidigare händelser och svar från krigsspel på liknande worst case-scenarier. Detta är värdefullt, särskilt eftersom många extrema händelser följer liknande mönster. Ny erfarenhet tyder dock på att vi måste gå längre än dessa metoder, utforska otänkbara framtidsscenarier och helt innovativa svar. Extrem fiktion ger nya sätt att leda och organisera oss själva, vilket också utvidgar verktygslådan för svar på okända nödsituationer.

Zombie-filmer och särskilt extrema tv-serier är kan vara intressanta även ur ett ledarutvecklingsperspektiv. Markus Hällgren och David Buchanan har baserat sitt arbete på två källor. Den klassiska zombiefilmen ”Day of the Dead” (1985) illustrerar olika ledarkonfigurationer när handlingen utvecklas. I denna miljö är traditionellt ledarskap med kontroll olämpligt och till och med dödligt. Tv-serien ”The Walking Dead” (2010-2019) visar hur de extrema sammanhangen och de överlevande gruppernas natur framhäver den ”mörka sidan” av mänskligt beteende. Människorna lever inte tillsammans i harmoni, utvecklingen går mer mot extremt våld mellan grupper och inom grupper. Vi såg bevis för den mörka sidan under Covid-19-pandemin med länder och regioner som stängde sina gränser, med ökad vapenförsäljning, självisk lagring, plundring och med människor som slogs om toalettrullar och hostade på andra för att sprida smitta. Vem kunde ana att människoätande zombier skulle kunna bidra till ökat riskmedvetande? I USA finns redan utbredd kunskap och beredskap grundad på zombielitteraturen; Sutter Roseville Medical Center i Kalifornien har startat en zombie-apokalypsövning och US Department of Health Centers for Disease Control and Prevention har en online-guide för att hantera de levande döda. United States Strategic Command (2011) använder en träningsövning, ”Counter-Zombie Dominance Operations”, för att stimulera kreativt tänkande och utveckla katastrofberedskap. Förberedelser för en fiktiv attack kan hjälpa till att utveckla riktlinjer för att hantera verkliga katastrofer.

 

Inga förutfattade idéer

Markus Hällgren igen; – Fördelen med extrem fiktion framför till exempel traditionellt krigsspel är att deltagarna inte har några förutfattade idéer, säger han. Här handlar det om situationer som ingen har upplevt! Deltagare i traditionella övningar kan påpeka att de händelser de ombeds att hantera inte är realistiska. Men som en chef noterade; när det gäller vår användning av zombiegenren kan det klagomålet inte uppstå eftersom scenariot är så orealistiskt till att börja med. Zombiegenren är alltså inte användbar för att den visar ”verkligheten”, utan för att den ger oss idéer om beteende i miljöer som vi ännu inte har sett i verkliga livet. Och det hjälper oss att utveckla strategier för att hantera det oförutsägbara.

 

– Vi arbetar mot dessa resultat med vår LOGICSmodell, som innehåller sex delar:

Ledarskap

Vem tar befälet? Olika ledarskapsmönster – direktiv, distribuerat, självhanterande – är lämpliga i olika miljöer; det finns ingen bästa form av krisledarskap och symbolen för den starka ledaren kan vara just det, en symbol.

Organisation

Hur ska vi organisera? Det gäller att bygga en effektiv men flexibel organisation som liksom ledarskapet går att anpassa till omständigheterna.

Mål

Vad vill vi uppnå? Målen för dem som är inblandade i en extrem situation är inte alltid gemensamma och människor agerar med olika avsikter. Detta kan bli en källa till konflikt.

Information

Hur kommer vi att ta in information om vad som händer och utifrån den utveckla vår förståelse? Kunskap om händelser i snabba extrema sammanhang är alltid partiell, fragmenterad och potentiellt felaktig; informationsutbyte är avgörande och gammal information kan bli direkt dödlig.

Fortsättning

Vad är strategin för att återgå till normalläge? Med tanke på instabila flerdimensionella hot måste vi upprätta en lösning, med det dubbla målet att återställa kontinuitet och minska framtida sårbarheter.

Lägesavstämning

Vad är speciellt med denna kontext och hur ska vi anpassa oss till den? Det beror  på sammanhanget, och åtgärder måste beaktas mot bakgrund av detta – inte i efterhand.

– Dessa sex faktorer täcker inte alla frågor, säger Markus. Men det ger oss en strukturerad ram som vi kan börja med. Zombie-filmer och TV-program låtsas inte förutse framtida extrema scenarier. Vi är inte intresserade av att ”learn the lesson” från dessa berättelser. Våra mål är mer ambitiösa:

  • att stimulera fantasin
  • att ta bort övertygelsen om att något som detta aldrig kan hända
  • att öka medvetenheten om vår sårbarhet
  • att utveckla kreativa svar och fungerande lösningar
  • att öka vår kreativa kapacitet
  • för att göra oss mer bekväma med osäkerhet
  • och framför allt att minska responstiderna när det oförutsägbara händer.

 

Ju mer extrem den extrema fiktionen är, desto mer värdefull är den för att hjälpa oss att nå dessa mål.

 

TEXT:  KERSTIN ENGLUND

Facebooktwitterpinterestlinkedinmail
Back To Top