Gemensamt synsätt men skilda världar

Att driva förändringsprocesser på landsbygden i tredje världen eller i projekt i västvärldens högteknologiska samhälle har fler likheter än skillnader. Behovet av bra ledare, delaktighet och tydliga delmål är de samma oavsett var projekten drivs. Ett samtal mellan Per Fossum, som arbetar som Manager of UX Design på Projectplace i Stockholm, och Åsa Skogström Feldt som är VD för Hungerprojektet i Sverige visar på ett stort antal likheter i såväl övergripande tankar och mål för projekt som praktiska tillvägagångssätt för att ta sig mot visionerna.

Det började med att Åsa bjöds in till ett lunchmöte på Projectplace för att tala om Hungerprojektet. Ett möte som väckte tankar, känslor och nyfikenhet hos personalen som bestämde sig för att samla in pengar till den viktiga verksamhet som Hungerprojektet bedriver. För Per blev det även ett möte som visade hur lika de tänkte fast de jobbar i så skilda världar. Båda jobbar med att skapa förutsättningar för att få utveckling att lyckas, Per med en onlinetjänst för projektsamverkan och Åsa och hennes kollegor ute på tredje världens landsbygd långt från elektricitet och fungerande infrastruktur.

– Jag blev mycket entusiastisk när jag förstod att de synsätt och mekanismer vi anser är avgörande för att lyckas med projekt även tillämpas i Hungerprojektets lokala förändringsprocesser. Det kändes extra meningsfullt då jag verkligen tror de kan förändra saker till det bättre genom sitt sätt att arbeta, berättar Per.

Motivation och engagemang är viktiga drivkrafter

– De mest lyckade projekten är de projekt där folk är motiverade och engagerade. För att lyckas med det krävs det ett tillitsfullt klimat där alla i projektet vet vart de ska, är aktiva och har en tät kommunikation, konstaterar Per. Han får genast medhåll från Åsa som också betonar vikten av engagemang och drivkrafter. – Om vi ska kunna nå en hållbar utveckling, måste de som ska göra förändringen också vara de som driver förändringsarbetet. Det blir inte lika stort engagemang och driv i arbetet annars. Vi har sett att alla har kapacitet att skapa, bygga och driva projekt om vi skapar miljöer som ger dem rätt förutsättningar, berättar Åsa.

Små insatser ger stora förändringar

Hungerprojektet finns i åtta länder i Afrika samt i Indien, Bangladesh, Mexico och Peru. Fler länder står på kö, men för att kunna starta upp där, behövs det mer pengar till verksamheten. Hungerprojektet har 340 anställda i hela världen, varav 300 i programländerna. Därutöver finns 375 000 volontärer som alla jobbar ideellt. Deras arbetsinsatser handlar mycket om utbildning och coaching, men det är folket i byn som äger och driver sin egen förändringsprocess. Det innebär att Hungerprojektet betalar mindre än 100 kronor per person och år till dem som ingår i deras program. Idén med Hungerprojektet är att det är människorna som är drivkraften. Hungerprojektet stödjer dem på vägen med till exempel utbildning, kontakter och krediter.

Förändringsledare och gemensam vision

När Hungerprojektet startar verksamhet i ett nytt land börjar de med de första initiativen ganska nära huvudstaden för att visa intressenter och myndigheter att modellen fungerar. Sedan fortsätter de med att starta processer på mer avskilda platser. Först bjuds alla människor i byn in till ett möte och då kan det komma flera hundra personer. När de får höra att de inte kommer att få någonting från Hungerprojektet utan att satsningen bygger på deras egen drivkraft, droppar många av och det brukar sedan vara ungefär 25 procent kvar.

– Några måste vara förändringsledare och det är de som utgör kärnan in gruppen. Tillsammans skapar de sin gemensamma vision. Det kan handla om att avskaffa hunger, att alla barn ska gå i skolan och att de ska ha tillgång till rent vatten. Tillsammans beslutar de vad de kan göra för att ta sig mot visionen och oftast bildas undergrupper som arbetar med olika delprojekt, förklarar Åsa vidare.

Projektledaren går från huvudperson till biroll

Åsa och Per är överens om att projektledarens viktigaste roll är att se till att det blir ett motiverande klimat i gruppen. Projektledaren ska skapa en kultur som gör att arbetet känns roligt och får medarbetare att växa och må bra. – Bra ledare är coachande i sitt förhållningssätt. De vågar stanna upp och prata om det som sägs ”under bordet”. Att lyssna och ställa frågor är bland det viktigaste för att få en grupp att komma framåt, säger Åsa. – En bra projektledare ska vara en god människokännare, verka för att teamet har förutsättningar att ta sig mot målet och anpassa ledarskapet efter situationen, tillägger Per. Det är viktigt att det finns bra projektledare som startar upp projekten, men om de sköter sitt arbete väl ska projektet överleva även om projektledaren väljer att hoppa av efter ett tag. En tydlig vision och mätbara mål skapar trygghet i gruppen och om alla vet vart de är på väg och varför de är på väg är det inte så allvarligt om en projektledare av något skäl lämnar gruppen.

– Vi bygger in i systemet att man inte kan vara ledare för länge, max fyra år och då ska man bli omvald efter två år. Jag tror att om samma person sitter vid makten för länge stannar utvecklingen av, förklarar Åsa.

Lyckade projekt

Det finns många sätt att mäta framgångar och Åsa och Per resonerar länge om vad som utmärker ett lyckat projekt.

– Även ett misslyckat projekt kan vara lyckat. Man ska våga misslyckas, det är utvecklande och kan ge nya insikter och nya infallsvinklar, säger Åsa. De är överens om att det är viktigt att ha tydliga och mätbara mål. Det är också viktigt att det finns en puls i projektet och att det utvärderas regelbundet. Kommunikation är en grundförutsättning för att lyckas få med sig alla medlemmar i projektgruppen och få dem att sträva mot samma mål och att se sin roll i helheten. Både Åsa och Per har en stark övertygelse om att det finns en enorm kraft i att projektdeltagarna delar en vision och målbild och att alla verkligen bestämmer sig för att arbeta tillsammans mot det målet. Visionen ska vara vägvisaren som stakar ut vägen, medan resultat och mål mycket väl kan revideras under resans gång. Åsa beskriver visionen som något som är bortom horisonten, nästan ouppnåbart.

– Vår vision är en värld där alla människor lever jämställt, med lika rättigheter och inga barn behöver dö i förtid. Det är en utopi som är väldigt stark och vi som jobbar är väldigt engagerade i den visionen. Det ger oss kraft och trygghet att jobba på med alla olika delprojekt som tar oss mot visionen, säger Åsa.