Projektfrågan: Får styrgruppen för mycket information?

Ofta är statusrapporter alldeles för omfattande och detaljerade. Det skapar absolut ingen transparens utan förblindar snarare styrgruppen enligt principen, att man inte ser skogen för alla träd.

Många statusrapporter innehåller många obligatoriska detaljer. Men det hindrar inte att man inleder sin statusrapport med en kort standardrapport med de allra viktigaste. Något man senare kan använda som bilaga och referensmaterial.

Den som dessutom förmår att förmedla komplexa samband genom enkla bilder har verkligen lagt grunden för en bra dialog med styrgruppen. Vad finns det för fördelar och nackdelar med det förhållningssättet?

Diskutera frågan på Svenskt Projektforums grupp på Linkedin

Läs Erik Sjöbergs artikel som en bakgrund i frågan