Bättre standard för projekt

9 september börjar ett veckolångt möte i Tällberg, Dalarna. Under mötet arbetar 80 personer från ett tjugotal länder med att ta fram struktur och text för ISO 21502, en standard för program- och portföljledning. Svenskt Projektforum är givetvis på plats och från Sverige kommer 10 personer inklusive en representant från SIS.

Förhoppningen är att förbättra strukturen kring program och portföljledning och arbeta fram ett fungerande styrdokument för att kvalitetssäkra projekt och projektportföljer för framtiden.

by Svenskt Projektforum

Konferenserbjudande: Utveckling av kommunal projektförmåga

Medlemsrabatt via Svenskt Projektforum
Svenskt Projektforum ger medlemsrabatt på konferens om kommunal projektprojektförmåga

Gå på på Baselines konferens Utveckling av kommunal projektförmåga. Svenskt Projektforum ger dig medlemsrabatt.

En enkät undersökning om kommunal projektmognad genomförs och avslutas nästa vecka. Över 200 svar från ungefär 20 kommuner har redan inkommit. Den sjätte mars genomförs en konferens och workshop i centrala Stockholm, intressanta talare och ett viktigt ämne. Som medlem i Svenskt Projektforum får du 1 500 kronor i rabatt.

Tid Onsdagen den 6 mars klockan 09.00-17.00
Plats Baseline Management AB, Drottninggatan 89, Stockholm (T Rådmansgatan)

Anmäl dig via www.baselineman.se/kommun2013.

Skriv "Medlem i Svenskt Projektforum" i rutan för meddelande, så får du rabatt.

by Svenskt Projektforum

Nordiskt forum för stora projekt

Årets upplaga av “Nordiskt forum för stora projekt” äger rum i Oslo den 28-29 november. Stadsutveckling, infrastruktur, bygg och anläggning är i fokus. Och hur var OS i London som projekt?

Deltagarna får bland annat reda på vad som hänt efter rapporten “State of the nation” som fick stor uppmärksamhet 2010 och påvisade ett eftersatt underhåll av norsk infrastruktur på 800 miljarder norska kronor. Liv Kari Hansteen, direktör för Rådgivende Ingeniørers Forening (RIF) som låg bakom rapporten, besökte Nordiskt Forum 2011 för att diskutera reaktionerna. På Nordiskt Forum 2012 får du veta vad som hänt sedan dess.

Dessutom visas dokumentärfilmen Copenhagen Dreams, en film av Max Kestner om Köpenhamns arkitektur.

OS i London som projekt

Mike McNicholas, Project Director på Atkins, kommer till Nordiskt Forum 2012 för att dela med sig av erfarenheterna från att ha arbetat med OS i London under 7 år. Vad gjorde man annorlunda jämfört med andra olympiader? Och hur för de kunskaperna vidare?

Ett fullmatat tvådagarsprogram lyfter framtida utmaningar inom projekt och projektledning.

Ladda ner broschyren (pdf)

Läs mer och anmäl dig på www.foruminfra.eu

by Svenskt Projektforum

Projektverktyg och projektmodeller i fokus

Projektverktygsdagen 2012 publikbild
Foto: Andreas Wanitzky

I förra veckan samlades över 200 projektledare, chefer och verksamhetsutvecklare på Münchenbryggeriet för att delta i Projektverktygsdagen - föreningen Svenskt Projektforums årligen återkommande konferens/mässa med tema projektverktyg.

Dagen inleddes med en kort föreläsning av Joakim Jardenberg, moderator, samt en keynote med Patrik Malmquist från Sigma om hur mobilitet påverkar hur vi leder projekt. Därefter följde en rad parallallelseminarier om projektmognad, portföljstyrning och hur vi bäst kombinerar olika projektmodeller med IT-stöd.

Dagen avslutades med en föreläsning om hur viktigt det är med användarvänliga affärssystem med användbarhetsgurun Jonas Söderström

Stort tack till alla deltagare och utställare som bidrog till en lärorik dag!

Se bilder

Se live-flöde med video och Twitter

Från livesändningen

by Svenskt Projektforum

Projektforum 2010 - höstens stora konferens för projektledare

En hel månad tidigare än förr om åren. Redan den 19-20 oktober hölls i år föreningens stora höstevenemang Projektforum 2010 på Birger Jarl Congressen mitt i Stockholm. Temat i år var Vision och Ledarskap och huvudtalare var Marika Skärvik, en av Sveriges mäktigaste kvinnor, Kjell-Åke Averstad, projektchef Citybanan, Alex Fridunger från Stockholm Pride och Mikael Genberg, konstnären med det lilla röda huset på månen.

Projektforum 2010 hölls redan i oktober för att undvika krock med Nordnet 2010 i Köpenhamn och IPMAs världkongress i Istanbul, båda i november.

Antalet deltagare blev inte fullt så stort som förra året, som ju blev en jättesuccé, men väl i fas med tidigare år. Helhetsbetyget blev också denna gång mycket bra, 4 av 5 möjliga. En betydande majoritet av deltagarna var, enligt utvärderingen, nöjda med vad de fi ck ut av två intensiva dagars workshopande om allt från Rädda Barnens påverkansprojekt till att leda projekt virtuellt.

Eva Kihlström, frilansjournalist, besökte några föreläsningar:

Var är visionerna?

– Sverige lider av visionsbrist. Det sa Marika Skärvik, som fi ck beröm för sitt raka och rättframma sätt när hon delade med sig av sina erfarenheter som chef och projektledare. – Det är läskigt stå för en vision, man blir mer sårbar, sa hon. Man måste sticka ut hakan, tåla att bli både kritiserad och ifrågasatt. Det är kanske därför så få brinner. Chefer är dessutom mer ansatta idag, det fi nns inte samma respekt för ledarskapet som tidigare.

Hon talade även om skillnaden mellan mål och vision.

– Att öka omsättningen med 30 procent är ett mål. En vision däremot är att beskriva vad som blir resultatet om omsättningen ökar med 30 procent. Vision är ett önskat framtida tillstånd som inte behöver kunna mätas. Den ägs av ledaren och är inte förhandlingsbar. Känns den inspirerande? I så fall, våga stå fast. Medarbetare som inte är med på tåget kan behöva lyftas åt sidan. Marika Skärvik påminde om allas behov av bekräftelse: Skriv in det i ”att göra- listan”, då blir det rutin, var hennes råd. Och så skickade hon med tre bra frågor att bära med sig i alla projekt: Vad vill jag åstadkomma? Hur vill jag uppfattas? Vilka är mina värderingsgrunder?

Eldsjäl på gott och ont

Alex Fridunger från Stockholm Pride berättade om det speciella med att leda hundratals ideellt engagerade. En replik som lockade fram skratt var: – Styrkan med ideella medarbetare är att man kan åstadkomma hur mycket som helst. Svagheten med ideellt engagerade är att medarbetarna kan åstadkomma hur mycket som helst. Det är ingen hemlighet att Stockholm Pride dras med ett stort underskott. Efter 2009 visade bokslutet ett minus på 2,5 miljoner kronor. Det är nu upp till en ny styrelse att vända siffrorna rätt igen.

FN-studie hjälp mot barnaga

– I år har Polen, Tunisien och Kenya infört förbud att slå barn, men fortfarande är det tillåtet i 170 länder. Det sa Mali Nilsson, global rådgivare på Rädda Barnen, när hon berättade om ett världsomfattande påverkansprojekt i FN där Rädda Barnen varit en drivande kraft.

– I Frankrike slås 3-5 barn ihjäl varje månad, i Storbritannien är motsvarande siffra 1-3 barn. I FN:s studie om våld mot barn har vi intervjuat barn och unga i länder världen runt och det är en mycket stor hjälp i vårt arbete. När ledare förnekar att barn blir slagna i deras nation kan vi visa svart på vitt genom personliga intervjuer från deras eget land. Men förbud mot barnaga är ett långsiktigt arbete där vi måste arbeta successivt. Frågan är så känslig i många länder.

Eva besökte också Ghislane Caulats workshop om att leda virtuella projekt och vi kommer i nästa nummer av Projektvärlden att ha en längre artikel om detta.

Konkret om ledarskap i Årets Projektledarbok

– Underbart roligt. Det blev kommentaren från Pia Röding, journalist och Christine Blomquist, fi l dr i företagsekonomi för utmärkelsen Årets Projektledarbok 2010. Trots att det inte är en renprojektledarbok var juryn eniga om att ge priset till LEDARSKAP personen – refl ektionen – samtalet. I motiveringen sägs bl a: En grundläggande ledarskapsbok – skriven på ett personligt och modernt sätt. Teori blandas med exempel, övningar och intervjuer på ett smakfullt sätt, som gör att läsaren hittar olika vinklingar på de aktuella ämnena. Ledare på olika nivåer, såsom naturligtvis projektledare, kommer att ha stor nytta av denna bok

– Jättekul när någon ser förtjänsterna. Vår ambition var att göra en bred bok, enkel att använda, sa de båda författarna.

Vad tyckte du? Vad var den största behållningen?

Så här svarade några:

Elias Norojärvi och Dan Johansson, båda verksamhetschefer på LKAB i Malmberget:

Dels var det många föredrag som var riktigt bra, dels gav det mycket att få träffa folk och nätverka. Infrastrukturprojekten lockade oss förstås, men det är också alltid intressant att höra hur man applicerar och tänker projekt på andra ställen än i anläggningsprojekt, som ex vis Pride. Vi ger arrangemanget 9 poäng av 10 möjliga. Mikael Genberg får 11 poäng.

Lena Schedvin, projektadministratör på Trafikverket i Borlänge:

Jag är väldigt nöjd och utifrån mitt perspektiv var det en bra bredd. Allt ifrån det ideella till det kommersiella. Finalen med Mikael Genberg var fantastisk med detta att ingenting är omöjligt, tro på dina idéer. Två röda trådar hittade jag i de föreläsningar som jag gick på. Hur viktig kommunikationen är och att våga ställa krav som projektledare, inte alltid bara säga ja.

Martin Ljungkvist, projektledare, B-right, ett IT-konsult företag i Stockholm:

Temat med ledarskap var intressant. Jag ville fylla på med ny inspiration och ta del av andras erfarenheter och jag är mycket nöjd. Flera av huvudtalarna var bra, men på olika sätt. Kloka ord från Marika Skärvik och Malin Trossing om att det alltid är lättare att inspirera när det går bra, i roliga projekt, som alla vill vara med i. Men hur viktigt det är även i svåra tider.

by Svenskt Projektforum

Fyra forskare och två forskardagar

Under två dagar i september, först på Chalmers i Göteborg och sedan i Skandias nya hus på Kungsholmen i Stockholm, berättade fyra forskare om sin forskning för en intresserad publik av totalt runt 150 personer. En professor från Chalmers, en teknologie doktor från KTH och två doktorander, en från Umeå och en från Linköping, fyra goda representanter för svensk projektforskning av idag både vad gäller bredd och djup.

Anna Jerbrant, teknologie doktor, hade det första passet. Hon forskar och undervisar på Institutionen för industriell ekonomi och organisation, Indek, på KTH i Stockholm. Annas område är ledning och styrning av projektbaserad industriell verksamhet. Osäkerhetshanteringen i en traditionell linjeverksamhet med utvecklings- och innovationsproblem, komplexa systemleveranser och behov av tvärfunktionalitet hanteras ofta genom projektifiering. Denna projektifi ering ger projekt som är effektiva och målinriktade. Och börjar man med projekt, får man ofta fl era. De är som kaniner, enligt Anna. Projekt är ett bra sätt att arbeta. En verksamhet med många projekt, en multiprojektverksamhet, drar med sig andra problem och svårigheter, som måste hanteras. Det kan vara problematik med resursfördelning, prioritering både av projekt och resurser, kommunikationen, organisatorisk splittring och överlastade projektchefer. För att komma till rätta med detta inrättar man projektkontor med rutiner, projektportföljer, portföljhanteringsmodeller och operativ styrgrupp. Men det räcker inte. Även här fi nns osäkerheter att hantera. Resursberoenden, teknikberoenden (både parallella och seriella) och en rad organisatoriska samverkansbehov (både inom multiprojektverksamheten och till den övriga organisationen). I projektbaserade verksamheter vill man därför strukturera på organisationsnivå. Man delar in projektportföljen i program, projektportföljen blir ett företagsledningsansvar och en strategisk spjutspets. Men även här fi nns det kvar en osäkerhetshantering med sociala interaktioner som alltid kvarvarande ledningsuppgift. Anna återkom under sitt seminarium till den strukturerings och osäkerhetsmodell som på ett tydligt och bra sätt visar balansgången mellan osäkerhet och struktur i projektbaserad verksamhet. En osäkerhet, som man måste lära sig att leva med och kanske till och med bejaka. Det finns, menade Anna avslutningsvis, en rad fördelar med att bejaka osäkerhet som att det ökar möjligheten att hantera heterogena omgivningskrav (man blir mer agil), man kan kombinera organisatorisk kreativitet och innovation med mekanisk effektivitet.

Mattias Jacobsson, doktorand och lärare på Handelshögskolan vid Umeå universitet, med dagens andra pass baserad på sin avhandling ”Samordningens dynamik”, som beräknas vara klar under första halvan av nästa år. Det projekt han tittat närmare på, Destination 2011, är ett sk partneringprojekt mellan Skanska och Jämtkraft med syfte att vädersäkra Jämtkrafts kraftnät. Projektet handlar bl a om att gräva ner drygt 150 mil kabel, avverka ca 40 000 m3 skog och byta ut ca 80 mil luftledning. Projektet, som är uppdelat i 300 delprojekt om vardera 3-7 km, kommer att kosta runt 100 miljoner euro, sträcka sig över fem år och involvera projektledare, samordnare och ett stort antal underleverantörer.

Mattias utgångspunkt är tre frågeställningar kring samordningens dynamik. Hur samordnas projekt? Hur förändras samordning över tid? och varför (och hur) sker denna förändring? Först måste man skilja på medel och förutsättningar för samordning, något som också kan variera med situationen. Medel för samordning består av ansvarsskyldighet, dvs man vet vilka som är ansvariga för vad, förutsägbarhet, dvs när och i vilken ordning saker och ting ska ske, och orientering, dvs var. Allt detta skapar en gemensam förståelse för samordningen. Men detta kan förändras över tiden. Ansvarsskyldigheten kan t ex ändras så att den som är mest kunnig, har tid eller brinner för det, tar över. Förutsägbarheten kan förändras från strukturerad planering till att mer vara ett resultat av upparbetad erfarenhet och orientering kan även den bli ett resultat av ex vis uppkomna problem eller överenskommelser. Men varför och hur sker denna förändring? Häri ligger samordningens dynamik: en positiv, eller negativ, spiral över tiden bestående av en successivt ökad förståelse (vs ökad försummelse) – en känsla av samhörighet (vs distansering) – ökande förtroende (vs misstro). Frågan är hur man skapar den positiva spiralen, var riskerna fi nns och hur man bygger relationer.

Elisabeth Borg, doktorand inom Human Resource Management, vid institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet, inledde eftermiddagen. Hennes forskning handlar om projektbaserat arbete ur medarbetarnas perspektiv, om konsulter som ”extrema” projektmedarbetare och om vad hon kallade ”projektvagabonder” dvs projektarbetare som vandrar från projekt till projekt. Elisabeth tog upp detta med Project Overload och fragmentiseringen, om växlandet mellan många projekt som kan leda till stress och även få konsekvenser för projekten i sig. Hon talade om brisen på ”slack”, dvs brist på mellantid. Vi fick lära oss ett nytt ord: liminalitet, ett begrepp från antropologin som beskriver ett tröskelläge (mellan barn och vuxen). I detta sammanhang rör det mer vad som händer t ex en konsult som rör sig mellan projekten. Att tillhöra eller inte och kanske att fastna mitt emellan.

Christine Räisanen, bitr professor och språkvetare, avslutade dagen med att tala om forskning och kunskap, om kunskapsskapande i projekt, om kommunikation och information m m. Rubriken på hennes seminarium likväl som forskningen var hur ”orkestrera mångfald för att utveckla kollektiva kompetenser i projekt”. Christine ingår i ett tvärvetenskapligt forskarteam på Chalmers, Construction Management, Bygg- och Miljöteknik. I teamet ingår förutom Christine även Sven Gunnarson (projektledningsteori), Ann-Charlotte Stenberg (organisationsteori) och Max Rapp Ricciardi (psykologi). Som svar på vad forskning är, citerade Christine en gammal nobelpristagare: Forskning är att se vad alla sett och tänka vad ingen tänkt. Men kunskap då? Vad består den av? Lärdom, fakta, erfarenheter, sociala nätverk, svarade publiken. Vad händer när vi ”paketerar” kunskap i ett system? Då begränsas, förenklas, konserveras den. Vi gör kunskapen till information, menade Christine. Information kommer från latinets informare, som betyder ge form åt. Kommunikation däremot, kommer från latinets communicare, som betyder göra gemensam. Informationen blir kunskap när jag/vi gör den gemensam, enligt Christine. Hur ser då kunskapsskapande i projekt ut? Enligt Christine handlar det om dels implicit kunskap: mentala modeller, färdigheter, ritualer, omdömen förborgat hos individen (mjuk kunskap), dels explicit kunskap: formella modeller, processer och koncept som kan artikuleras och verbaliseras (hård kunskap). Men även om samspel mellan moder-, projekt- och klientorganisationen i det s k projektkretsloppet. Detta samspel skapas genom social interaktion mellan människor. Men hur? Och vad är det i interaktionen som gör att vissa team är funktionella? Och andra dysfunktionella? Viktiga frågor för forskningen.  Christine avslutade med några refl ektioner där hon bl a talade om bristen på tid för reflektion, för s k slack. Om att många har fokus på målet, inte resan dit och bristen på återkoppling. Och att det ofta är fokus på vad och hur, sällan på varför.

Forskningsläget idag

Docent Tomas Blomqvist från Handelshögskolan i Umeå avslutade dagen med att syna forskningsläget idag i Sverige. Det har skett en enorm utveckling under de senaste åren. Svenska forskare har blivit mer kända både i Sverige och utomlands. Antalet publiceringar ökar stadigt och forskningen har gått från ingenjörsämnen till samhällskunskap, från tekniska högskolor till handelshögskolor. Arrangörerna till forskardagarna var Svenskt Projektforum, PMI och ProjektAkademien, tre organisationer med målet att främja projektledning och projektarbete och självklart forskningen. Såväl deltagare, forskare som arrangörer var mycket nöjda med dagarna.

by Svenskt Projektforum

PMI 2010 – i Washington D.C.


Årets nordamerikanska PMI-konferens gick av stapeln i Washington D.C. 9-12 oktober. Upplägget var det gamla vanliga och i stort följs en väl inkörd modell – ett vinnande koncept kan man nog kalla det med tanke på de många och nöjda deltagarna varje år. Jag var med för 16:e gången!

Under fyra dagar matades vi med öppningstalare, frukosttalare och avslutningstalare, 150 föredrag fördelade på 10 olika pass, stor utställning med leverantörer av alla slags produkter och tjänster inom projektområdet, bokhandel med det mesta av det som trycks inom området på engelska samt mat och mingel, morgon, middag och kväll.

Tittar man på utbudet av föredrag kan man nog konstatera att inget är nytt under solen, men vissa nygamla ämnen tar allt mer plats. Det var Agilt på längden och tvären, antalet föredrag om projektkontor (PMO) fanns i överfl öd och de mjuka aspekterna på projektledning får nu lika stor del av kakan som metodikfrågorna.

Projektarbete som en arbetsform för främst industri- och infrastrukturverksamheter gäller inte längre. Idag finns det väl ingen samhällssektor som inte ser projektarbete och projektkunnande som en strategisk kompetens. Ett tecken på detta kunde man se i konferensens utställningsdel där CIA hade en monter med det uttalade syftet att rekrytera projektledare till sin verksamhet. Offi ciell öppningstalare var Bill Clinton. Hans tal var kanske inte det bästa han hållit, men han lyckade i alla fall klämma in ett ”Project Management” här och där. Bäst blev han när han fi ck några frågor av mer personlig art från Greg Balestrero, PMI:s avgående VD. Då kände man igen lite av ”den gamla Clinton” med engagemang och intresse för de stora samhällsfrågorna. Förutom talarna inför plenum erbjuds tio föredragspass. Varje pass är en timme och en kvart långt, varav ofta sista kvarten ägnas åt frågor. Till varje pass fi nns det cirka 15 föredrag att välja på, utvalda på basis av inskickade ”papers”. Samtliga 150 papers samt presentationerna fi nns att ladda ner före konferensen, en god hjälp när man ska välja föredrag att gå på. Naturligtvis blir det ändå lite grann av ett lotteri. Men å andra sidan, jag fick jackpot direkt. Det första föredraget som jag gick på var fantastiskt intressant.

Growing Up Agile – the Next Generation of Project Managers

Lisamarie Babik från Menlo Innovations berättade om hur de, när de skulle rekrytera nya projektledare, ställde allt det som normal betraktas som sunt förnuft på ända. Menlo Innovations är ett utvecklingsföretag inom IT-området, grundat 1992 och med bas i Ann Arbor nära Detroit.

I slutet av 2007 behövde man rekrytera två nya projektledare, men hade sedan tidigare dålig erfarenhet av att rekrytera erfarna, och certifi erade, projektledare, det som normalt borde vara en framgångsfaktor. Projektens resultat blev ofta inte som det var tänkt, något som är extremt kritiskt för Menlo som lever av att utveckla kundspecifi ka lösningar.

[faktaruta]
Värt att notera här är det som lyftes fram i flera föredrag på PMIkonferensen. Standish Group genomför stora studier av IT-projekt över hela världen vartannat år. I de senaste resultaten påvisas att i snitt misslyckas 24% av alla IT- projekt fullständigt, medan ytterligare 44% missar minst en av parametrarna leveranstid, projektkostnad eller produktegenskaper. Endast 32% av IT-projekten kan klassas som framgångsrika. I vilken annan del av affärslivet, eller samhället i stort, misslyckas man två gånger av tre – och får lov att fortsätta, år efter år.
[/faktaruta]

Menlo hade haft sin beskärda del av mer eller mindre misslyckade projekt och var nu beredda att satsa djärvt. Man tänkte att kanske var det så att de dåliga projekten inte genomfördes trots erfarna och certifi erade projektledare utan på grund av dessa. Menlo arbetar agilt i enlighet med Extreme Programming, XP. Det agila arbetssättet med tät interaktion mellan projektledare och projektgrupp, korta iterationer, samlokalisering av projektgruppen, visuell planering mm sågs som ett arbetssätt som kan stödja en oerfaren projektledare.

Man tänkte också att nya och oerfarna projektledare även kan hjälpas fram via – stöd från de befi ntliga erfarna projektledarna – stöd från de tilldelade projektgrupperna – samlokaliseringen, alla i ett projekt sitter tillsammans runt stora gemensamma arbetsbord vilket underlättar kommunikation och ledarskap – aktivt mentorskap från andra i organisationen

Frågan var bara, kan en miljö och arbetsstruktur bli så stödjande att man kan plocka någon direkt från skolan och låta dem vara projektledare? Och vilka personliga kvalifi kationer ska de ha för att kompensera sin i brist på arbetslivserfarenhet? Tjänsterna annonserades och 50 personer kallades till intervjuer. Förutom korta initiala intervjuer, parades de sökande samman för att lösa olika uppgifter. Inför varje uppgift skapades nya par. De instruerades att det viktigaste inte var den faktiska lösning, utan deras primära uppgift var att se till att den andra personen i gruppen fi ck visa sina kvaliteter på ett sådant sätt att han/hon blev kallad till nästa intervju, något som ju i sin tur var ett ”hot” mot den egna möjligheten att bli utvald.

I själva verket tittade Menlo över huvud taget inte på de levererade problemlösningarna, de kastades olästa, det enda man bedömde var hur väl en sökande faciliterade den andra personens arbete i olika situationer och tog till vara dennes kunskaper för att åstadkomma synergier. Och är det inte detta som projektlederi går ut på?

Förutom denna förmåga att få sin omgivning att leverera bästa möjliga resultat, bedömdes även hur väl de olika kandidaterna skulle passa in i Menlos företagskultur och deras kommunikativa förmågor.

Så småningom anställdes Lisa 21 år och Megan 25 år. Båda färska från universitet och ingen av dem hade IT-bakgrund eller projektledarerfarenhet.

Första dagen på jobbet fi ck Lisa, som hade studerat journalistik på universitet, leda sin projektgrupp i en estimeringsgenomgång, en viktig del av XP-metodiken. Hon visste inget om estimering och ännu mindre om mjukvaruutveckling. Men projektteamet visste att om de inte hjälper Lisa, kommer det drabba dem själva, projektet och hela företaget. Hela Menlo är ett enda stort ”arbetsgolv” utan väggar eller skärmar, ett arbetssätt som T.A. Edison praktiserade i sin verkstad i Menlo Park, därav namnet på företaget. Lisa och Megan sattes tillsammans med de andra projektledarna för att kunna få stöd av dessa, men efter ett tag tog Lisa sitt pick och pack och fl yttade till det bord, där hennes projektgrupp satt. Hon tyckte att hon var för långt bort från teamet och att hon missade saker som krävde hennes engagemang. Denna förflyttning i lokalen var rent fysiskt cirka fem meter! Det dröjde någon vecka och så gjorde Megan en liknande flytt.

Lisa och Megan blev en framgångssaga. Idag kan Menlo konstatera att de har åstadkommit projektresultat som företaget sannolikt inte skulle ha nått med rekrytering av mer ”traditionella” projektledare. Man hävdar också att båda dessa idag kan mer om agil projektledning och åstadkommer bättre resultat än de fl esta projektledare som fi nns ”där ute”, men att de har för få arbetstimmar som projektledare för att kunna bli PMP-certifi erade. Och när de snart har kommit upp i antalet timmar så har de för få ”tjänsteår” för certifi ering. Det får en att tänka…

by Svenskt Projektforum