Tankar om våra tankar
Har du funderat på hur du tänker? Tänker du i bilder? Tänker du i ord?
I boken "Visual Thinking: The Hidden Gifts of People Who Think in Pictures, Patterns, and Abstractions" förklarar Temple Grandin att hennes sinne är fyllt med detaljerade bilder, som hon kan jämföra, kombinera och revidera. Grandin är en amerikansk forskare inom husdjursvetenskap och aktivist. Hon har högfungerande autism och är känd för sitt engagemang i djurskyddsfrågor och autismfrågor. Hon är också professor vid Colorado State University. Grandin har arbetat med att utforma delar av slakterier och andra jordbruksstrukturer; När hon får i uppdrag att uppskatta kostnaden för en ny byggnad tittar hon på sina planer och jämför dem sedan i sitt sinne med ihågkomna bilder av tidigare projekt. Bara genom att tänka visuellt kan hon exakt uppskatta att den nya byggnaden kommer att vara två eller tre fjärdedelar av kostnaden för en som har kommit tidigare. Efter att pandemin började läste hon mycket om hur mediciner kan hjälpa våra kroppar att bekämpa covid-19; när hon läste utvecklade hon en detaljerad visuell analogi där kroppen var en militärbas under belägring. När hon tänkte på cytokinstormar-händelser där immunsystemet blir överaktiverat och orsakar inflammation utanför kontrollen-konceptualiserade hon inte idén i ord. I stället skriver hon: "Jag ser soldaterna i mitt immunförsvar gå bärsärkagång. De blir förvirrade och börjar attackera basen och tända eld på den."
Grandin får lätt tillgång till "tydliga bildminnen" från sin barndom, komplett med "tredimensionella bilder och videor". Hon minns tydligt "att rulla nerför snötäckta kullar på kälkar eller flygande tefat", och kan till och med känna slädens lyft och dopp när den stöter nerför sluttningen.
Grandin, som finns inom autismspektrumet, blev framträdande 1995, när hon publicerade "Thinking in Pictures", en memoar om hennes årslånga sökande efter ett sätt att använda sina visuella och perceptuella gåvor. Hon hittade ett hem inom lantbruksteknik, där hon kunde visualisera gårdsbyggnader ur djurens perspektiv. När hon besökte ett slakteri där djur ofta fick panik kunde hon omedelbart se hur små visuella element, som en hängande kedja eller en reflektion i en pöl, distraherade dem och orsakade förvirring. "Thinking in Pictures" argumenterade för värdet av neurodiversitet: Grandins ovanliga sinne lyckades där andra inte kunde. I "Visual Thinking" vässar hon sitt argument och föreslår att ordcentrerade människor har åsidosatt andra typer av tänkare.
Verbala sinnen, hävdar hon, driver våra styrelserum, nyhetsrum, lagstiftare och skolor, som har skurit ner på butiksklass och konst, samtidigt som eleverna utsätts för ett skrämmande utbud av skriftliga standardiserade tester.
I "Thinking in Pictures" föreslog Grandin att världen var uppdelad mellan visuella och verbala tänkare. "Visual Thinking" reviderar försiktigt idén och identifierar ett kontinuum av tankestilar som är ungefär delbara i tre sektioner. I ena änden finns verbala tänkare, som ofta löser problem genom att prata om dem i huvudet eller, mer allmänt, genom att fortsätta på det linjära, representativa sättet som är typiskt för språk. (Genom att uppskatta kostnaden för ett byggprojekt kan en verbal tänkare prissätta alla komponenter och sedan summera dem med hjälp av ett kalkylblad - ett ordnat, symbolbaserat tillvägagångssätt.) I andra änden av kontinuumet finns "objektvisualiserare": de kommer till slutsatser genom att använda konkreta, fotografiska mentala bilder, som Grandin gör när hon jämför byggplaner i sitt sinne. Mellan dessa poler, skriver Grandin, finns en andra grupp visuella tänkare - "rumsliga visualiserare", som verkar kombinera språk och bild och tänker i termer av visuella mönster och abstraktioner.
Grandin gillar tanken att det finns två typer av visuella tänkare, eftersom det hjälper till att förstå skillnader mellan likasinnade människor. Det krävs visuell skicklighet för att konstruera en maskin och reparera den; Ingenjören och mekanikern är båda visuella tänkare, och ändå skiljer de sig åt. I Grandins berättelse är en ingenjör sannolikt en rumslig visualiserare som abstrakt kan föreställa sig hur alla delar av motorn kommer att fungera, medan mekanikern sannolikt är en objektvisualiserare, som med en överblick kan förstå om en ding på en motorcylinder är funktionellt följdriktig eller bara kosmetisk. Konstnärer och hantverkare, föreslår Grandin, tenderar att vara objektvisualiserare: de kan föreställa sig exakt hur denna målning ska se ut etc. Forskare, matematiker och elektroingenjörer tenderar att vara spatiala visualiserare: de kan i allmänhet föreställa sig hur växlar kommer att näta och molekyler kommer att interagera. Grandin beskriver en övning, utförd av marinkåren, där ingenjörer och forskare med avancerade grader ställdes mot radioreparatörer och lastbilsmekaniker för att utföra tekniska uppgifter under press, som att "göra ett rudimentärt fordon av en hög med skräp." Ingenjörerna, med sina abstrakta visuella sinnen, tenderade att "övertänka" i detta mycket praktiska scenario; de förlorade mot mekaniken, som enligt Grandins berättelse sannolikt var "objektvisualiserare vars förmåga att se den, bygga den och reparera den smältes."
Grandins bok innehåller utdrag ur Visual-Spatial Identifier, ett ja-eller-nej-test designat av psykologen Linda Silverman för att skilja verbala människor från visuella:
Tänker du främst i bilder i stället för ord?
Vet du saker utan att kunna förklara hur eller varför?
Kommer du ihåg vad du ser och glömmer vad du hör?
Kan du visualisera objekt från olika perspektiv?
Vill du hellre läsa en karta än att följa verbala anvisningar?
Visuella människor tenderar att svara ja på fler av dessa frågor.
År 2002, vid en akademisk konferens om studiet av medvetandet i Tucson, debatterade Hurlburt detta problem med Eric Schwitzgebel, en filosof som är en välkänd skeptiker om vår förmåga att beskriva vad som finns i våra sinnen. I en bok som heter "Medvetandets förvirring" påpekar Schwitzgebel att de flesta under femtiotalet sa att de drömde i svartvitt, medan de på sextiotalet började säga att de drömde i färg. Visst, hävdar han, förändrades inte färgerna i våra drömmar; Det som förändrades var färgfilmens allestädes närvarande. Det är frestande att säga att människor i själva verket drömmer i färg - att föreslå att människor på femtiotalet hade fel om sina drömmar och att människor på sextiotalet hade rätt om dem. Men Schwitzgebelthinks det är ett misstag att kategorisera drömmar på ett eller annat sätt. "Vi bör också överväga möjligheten att våra drömmar varken är färg eller svartvita", skriver han. Drömmar är overkliga och lämpar sig kanske inte för att beskrivas under det vakna livet. När vi beskriver dem ger vi dem en fixering som de kanske inte har.
Vårt tänkande är mystiskt för oss. Genom att uttrycka våra tankar ändrar vi dem. Att beskriva vårt tänkande är att tämja det. Det är därför det är både svårt och intressant att kommunicera med andra människor.
Projektledning och situationsanpassning
Projektledarskap är en resa med kontinuerliga justeringar och förfining av handlingar och beteenden, snarare än att bara behärska en uppsättning färdigheter baserade på bästa praxis. Projektledarrollen är avgörande för projektens utfall, inte minst på grund av de många olika sätt på vilka den utövas.
Projektledarskap är lika mycket situationsanpassning som uppgiftsorientering. Detta gör projektledarens roll komplex, med de extra dimensionerna att arbeta inom begränsningar av tid, budget, osäkerheter och kundförväntningar. Följaktligen finns det inget sätt att jämföra en projektledares effektivitet eftersom effektiviteten står i relation till situationens krav. Med varje projekt bokstavligen annorlunda mot tidigare uppgifter handlar ledarskap i projekt om anpassning.
Situationsanpassning är ett av ledarskapets egenskaper. Enkelt uttryckt är det en förståelse för behovet (t.ex. typ, kvalitet, kvantitet, engagemangsnivå, framsynthet etc.) för ledarskap som motsvarar situationen. I ett projektledningssammanhang verkar bara en förståelse för behovet av ledarskap intuitivt begränsande, såvida det inte följs av ett svar på behovet och dynamiken i interaktioner mellan människor, processer och system inom projektets ekosystem. Eftersom system och processer skapas av människor är människor fortfarande de viktigaste drivkrafterna för situationsanpassning i projekt.
Projektledarskap kräver taktfull hantering av flera element och parametrar inom projektets ekosystem genom en blandning av diplomati, objektivitet och rättvisa, empati, sunt omdöme, och beslutsfattande.
I takt med att projekten blivit alltmer komplexa har de färdigheter som framtida projektledare behöver, blivit ett viktigt forskningsområde och en förståelse för hur man hanterar situationsanpassning effektivt är en del av dessa trender. Även om det inte är ett motgift mot misslyckanden i projekt att ha den önskade kompetensuppsättningen eller en förståelse för hur man utövar situationsanpassning i projekt, kan dessa färdigheter verkligen hjälpa till att undvika stora fallgropar i projektledning.
Nobelpristagaren George Bernard Shaw (1856-1950) sa "Den förnuftiga människan anpassar sig till världen; den oförnuftiga envisas med att försöka anpassa världen till sig själv. Därför beror alla framsteg på den oförnuftiga. "
Utan att gå in i debatten om den roll en projektledare bör spela, symboliserar dessa ord verkligen det tillvägagångssätt som behövs för projektledning genom situationsanpassning för förbättrade projektresultat.
Författare: © 2022 Jiwat Ram, ipma.world
Nya certifieringsomgångar för Q2, 2023
Om du vill förbättra dina kompetenser som projektledare, programledare eller portföljansvarig, eller förbättra dina teoretiska projektkunskaper OCH få ett bevis på din kompetens, då har du kommit till rätt plats.
På vår här hittar du information om IPMA:s certifieringssystem som erbjuder certifiering på fyra olika nivåer. Låt oss hjälpa dig, med eller utan erfarenhet, på din resa mot att utveckla dina kompetenser.
Vill du veta mer om dina möjligheter och hur en certifiering kan ta dig vidare i din karriär. Anmäl dig till något av våra digitala informationsträffar om IPMA® certifiering så berättar vi mer om nyttan med en certifiering, hur det går till och vi svarar även på dina frågor om certifiering.
Hittar du ingen tid som passar eller om du har frågor om IPMA Certifieringar kan du gärna maila oss på: certifiering@projektforum.se eller ring oss på 08-22 14 13.
Boka plats på ett informationsseminarium genom att klicka på datum nedan:
[events_list_grouped mode="monthly" limit="0" AND category="748"]
Webbinariet genomförs på Zoom och du får en länk dagen innan.
Nominerade till priset "Årets Projektledarbok"
Sedan år 2008 har Svenskt Projektforum delat ut priset “Årets Projektledarbok“. För att bli nominerad måste boken beröra något som direkt kan användas inom projektområdet. Det kan vara en bok direkt riktad till projektledare eller projektmedarbetare men det kan också beröra områden som tex kommunikation, teamutveckling eller ledarskap. Boken måste ha en svensk författare men den måste inte vara skriven på svenska. Juryn* försöker sedan bedöma hur aktuella böckerna är, hur lätta de är att ta till sig samt om de tillför något nytt.
- Att skapa effektiva team: En handledning för ledning och medlemmar - Susan A Wheelan , Christian Jacobsson , Maria Åkerlund - Studentlitteratur
- Bibiks idébibel: ditt ultimata verktyg för att förstå idégenerering. Få inspiration, engagera teamet - och kom på din nästa stora idé! - Magdalena Bibik - Bibik Co
- Glädje, kreativitet och kommunikation - EvaMarie Thörnström
- Kommunicera och agera för förändring - Olof Arwinge - Studentlitteratur
- Ledarskapets fundament - Elisabeth Kamél
- Leda i ständig förändring: Med kreativitet, kollektiv intelligens och kommunikation - Ylva M. Andersson - Liber
- Naturligt ledarskap: Vad evolutionen kan lära om ledarskap i skolan - Per Kornhall - Gothia Kompetens AB
- Närhet trots avstånd: att leda och samarbeta på distans - Johanna Olsson - Liber
- Planera ditt projekt: en handbok - Siw Lundqvist och Leif Marcusson - Studentlitteratur
- Storskaligt kreativt samarbete: Organisering och kollektivt lärande i ett konst- och teaterprojekt - Aron Schoug - Stockholms Universitet
- Successivprincipen: en handbok - Henrik Erdalen och Thomas Lillskogen - Svensk Byggtjänst
Juryn består av: Johan Hydén (ordf), Andrea Kurdik, Henrik Stadler, Tarja Räihä, Christina Gillberg, Anders Eklund, Anna Lidmark och Linda Östberg.
Nyfiken på IPMA®Certifiering?
Undrar du hur du kan skaffa bevis på din kompetens, ha ett försprång på arbetsmarknaden och samtidigt höja din kompetens?
IPMA har tagit fram vad som kanske är världens mest kompletta standard för projektledare. Den är utformad för att hjälpa dig i ditt arbete med att uppnå dina projektmål. Vill du veta mer om dina möjligheter och hur en certifiering kan ta dig vidare i din karriär. Anmäl dig till något av våra live webbinarier om IPMA® certifiering så berättar vi mer om nyttan med en certifiering, hur det går till och vi svarar även på dina frågor om certifiering.
Boka plats genom att klicka på datum nedan:
[events_list_grouped mode="monthly" limit="0" AND category="748"]
Webbinariet genomförs på Zoom och du får en länk dagen innan.
Om du har frågor om IPMA Certifieringar kan du gärna maila oss på: certifiering@projektforum.se
Rina är B-certifierad!
Vi vill dela med oss av en intervju där en av våra kandidater, Rina Näslund, delar med sig av erfarenheter från sin IPMA certifiering.
Rina har genomfört en godkänd IPMA certifiering på nivå B och har erhållit ett certifikat som senior projektledare. Stort grattis Rina Näslund!
Rina är en social och glad person som är mån sina relationer både i arbete och till familj och vänner. Hon är organiserad och strukturerad och arbetar idag som senior projektledare på Lantmäteriet. Hon har sedan 2008 arbetat som projektledare samt med verksamhetsutveckling och förändringsarbete inom en rad olika områden; integration, arbetsmarknad, näringslivet och It. Innan dess drev Rina eget bolag med ett par anställda inom besöksnäring och handel. På fritiden utgör träning en stor del av hennes liv och genom pilates, yoga och salsa berättar Rina att hon får både mental och fysisk träning.
Varför valde du att IPMA certifiera dig?
Att certifiera mig innebär att jag kvalitetssäkrar mig själv som projektledare.
Jag såg det som en del av min utveckling och en del av lärandet. Att certifiera mig innebar för mig dels att jag fick ett kvitto på mina kunskaper och på mina färdigheter inom projektledning men den gav mig också en möjlighet att reflektera över mina utvecklingsområden. Fanns det något jag kunde bli bättre på och i så fall vad var det jag behöver utvecklas i? Jag fick möjligheten att ta reda på vad som saknades.
Vad tar du med dig från din certifiering?
Jag fick en möjlighet att stanna upp och granska mig själv på ett sätt som jag inte skulle ha fått göra om jag inte hade gjort arbetet som krävdes för att få certifikatet. Jag fick en real inblick i vem jag är. Vilka är mina starka sidor och vilka behöver jag vidareutveckla? I och med certifieringen fick jag också höra hur andra ser på mig och hur de upplever mig som person och ledare.
Certifieringen bidrog även till bättre karriärmöjligheter.
Är det något du skulle vilja rekommendera kommande kandidater att tänka på inför och under en certifiering?
Förbered dig innan du ansöker. Läs gärna några projektledningsböcker för att fräscha upp kunskaperna.
Avsätt tillräckligt med tid för arbetet med ansökan.
Prata med din stödperson/mentor. Någon som redan är certifierad.
Var 100% ärlig i din ansökan.
Förbered inför intervjun (Redaktionens anmärkning: aktuellt på A,B och C-nivå). Läs om din ansökan.
På intervjun. Var dig själv. Det är du ju bäst på 😊
Forskning: Ytligt bekanta bästa vägen till nytt jobb!
Bekanta är effektivare för karriärlyftet än nära vänner. En ny gigantisk studie, som omfattar mer än 20 miljoner människor på Linkedin under fem års tid, visar att det som verkligen hjälper folk att få nya jobb är de ytliga kontakterna.
Det är inte dina nära vänner som är bäst på att lägga ett gott ord för dig eller tipsa om nya tjänster. I den nygjorda studien har man granskat mer än 20 miljoner människor på Linkedin under fem års tid, och sett att det är de så kallade ”tunna banden” som hjälper människor till nya jobb.
”Tunna band” är psykologispråk för ytliga men återkommande personliga kontakter som uppstår och upprätthålls i olika vardagliga sammanhang. I grannskapet är igenkännings- och hälsningskontakter den vanligaste formen av tunna band. På organiserade mötesplatser, som konferenser, arbetsplatser och Linkedin, handlar tunna band om samtalskontakter.
3 LINKEDIN-TIPS FÖR FLER TUNNA BAND
1) Hitta och skicka kontaktförfrågningar till personer du vill ha i ditt nätverk. Skriv ett meddelande som är mer personligt och anpassat till mottagaren än standardmeddelandet.
2) Våga publicera mer personliga inlägg som inte bara har med ditt yrkesliv att göra, visa ”människan bakom arbetsrollen”. Hur ser din vardag ut, vad påverkar dig? Nätverk är band människor emellan, och alla vill kunna känna igen det de ser.
3) Engagera dig i andras inlägg med åsikter, tankar och uppmuntran. Syns du så finns du. Om du skapar mervärde i andras inlägg finns det mening med att ha dig i nätverket, och du blir lättare upptäckt av andra.
Sociologen Mark Granovetter, ansvarig för studien, drog slutsatsen att människor i samma krets har samma fakta och ofta gör samma professionella val, medan människor från andra kretsar kan erbjuda ny information och hjälpsamma kontakter. En gemensam vän kan fungera som en brygga till nya sammanhang och sätta den jobbsökande i kontakt med människor som erbjuder andra möjligheter.
”Vi vet inte om de tunna banden korrelerar med hjälpsamhet för att människor som är ytligt bekanta är bättre på att hjälpa andra till nya jobb, eller om människor som knyter tunna band också är mer hjälpsamma, produktiva, har bättre idéer och får bättre jobb, befordran och lön”, säger Sinan Aral, en av forskarna bakom Linkedin-studien.
Han upptäckte att Linkedin skruvat på algoritmerna och börjat rekommendera ”människor du kanske känner”. De hade slumpvis varierat antalet tunna och starka band och antalet totala rekommendationer som den sociala plattformen visar för medlemmarna. Där kan man se hur starka banden är och att de står i proportion till antalet gemensamma och icke gemensamma kontakter.
Entropi och projektledning
* Entropi är ett mått på graden av oordning i ett system.
Projektledning är ett välorganisrat, medvetet tillvägagångssätt med väldefinierade drag och rutiner för att uppnå de uppsatta målen (åtminstone är det den dominerande synen på hur projektledning konceptualiseras). Tanken är att förenkla saker, göra arbetet synligt för personer som tilldelats projektet och ge en känsla av riktning för att få jobbet gjort effektivt. I efterhand förväntas projektledning som sådan främja ordning och säkerhet (så mycket som är praktiskt möjligt).
Detta kan innebära att projektledningens grundläggande roll är att minska oordning eller osäkerhet inom systemet, i detta fall en projektorganisation. Eller med andra ord minska entropin inom projektorganisationen. Ur ett socioekonomiskt systemperspektiv definieras entropi som graden av störning eller kaotiskt tillstånd i ett system (Markyna & Dyachkov, 2014).
Med tanke på ovanstående kan vi omdefiniera projektledning som ett mjukt kompetensbaserat tillvägagångssätt som syftar till att minska osäkerheter och upprätthålla order med en förväntan att bidra till att minska systemets entropi (i detta fall en projektorganisation) och hålla systemets fria energi eller exergi tillgänglig så mycket som möjligt. Tillgången till fri energi är avgörande för utförandet av användbart arbete i ett projektbaserat eller icke-projektbaserat sammanhang. Att minska osäkerheter och oordning (så mycket som möjligt) är viktigt för att förbättra arbetseffektiviteten, eftersom det hjälper människor att använda fri energi för att utföra arbete snarare än att hantera sjukdomen.
På liknande sätt kan vi definiera entropin i ett projektsystem som graden av osäkerhet eller störning som finns inom projektorganisationen som har potential att försämra projektorganisationens effektivitet och produktion.
Ovanstående diskussion pekar på det värde som projektledningskunskap förväntas ge ett projekt när det används för att hantera projekt. De goda nyheterna verkar dock bara sluta där.
Det är ingen hemlighet att projekt misslyckas och står inför alla möjliga problem. Detta trots att det finns omfattande riktlinjer och kunskap om hur man hanterar projekt effektivt och framgångsrikt. Även om vi inte tittar på den uppsjö av statistik som finns tillgänglig om projektmisslyckanden på internet, kan vi hitta många verkliga exempel runt omkring oss som illustrerar de misslyckanden och problem som projekt står inför.
Situationen väcker många frågor. Misslyckas projekten eller står inför problem eftersom människor inte har rätt kompetens, kunskap och kapacitet? Misslyckas projekten på grund av att den miljö där de genomförs inte bidrar till ett framgångsrikt resultat? Misslyckas projekten på grund av att riktlinjer och standarder inte är kompatibla med hur projekt genomförs i olika miljöer och kulturella variationer? Men det viktigaste av allt: misslyckas projekten eftersom projektledning som helhetssyn inte kan minska eller kontrollera systemets entropi?
Även om det är säkert att säga att flera faktorer och aktörer spelar en roll i ett projekts framgång eller misslyckande, är det värt att undersöka projektledning som en domän (med en helhetssyn) för att se hur mycket det har kunnat minska entropin i ett projektsystem. Eller omvänt, vad är det som gör att det inte kan minska eller eliminera systemets potentiella entropi? I efterhand är en sådan introspektion avgörande för utvecklingen av projektledning som disciplin och att bygga kunskap på ett sätt som potentiellt förbättrar projektets framgångsgrad.
I förhållande till de frågor som anges ovan kräver det betydande ansträngningar att hitta svar, och den här artikeln syftar inte till att uppnå det. Målet här är dock att lyfta fram vikten av att undersöka nyttan och rollen av projektledning för att minska entropi, samt att lyfta fram några av de områden som hjälper till att uppnå sådana mål. Så, vad kan vara några av de områden som kan bidra till att minska entropi genom användning av projektledning? Även om det inte finns något fast svar kan det hjälpa att uppmärksamma följande områden.
- Människor
Ett sätt att bidra till att minska entropin är att ge människor färdigheter och utbildning. Om människor är väl insatta i det arbete de behöver utföra och har rätt förmåga är det troligt att de kommer att kunna utföra det arbetet effektivt både i vissa och osäkra tider. Det kommer att bidra till att minska oordning orsakad av människor själva och därmed minska risken för entropi inom projektsystemet.
- Tidshantering
Medan mycket planering görs för att utföra projektarbete, är det ofta så att projekt står inför tidsfördröjningar och schemaöverskridande. Förekomsten av sådana problem resulterar ofta i oordning inom systemet och entropi sätter in. Därför är planering av tidshantering och noggrann uppföljning avgörande för att minska entropin.
Projektledning ger ett antal verktyg och processer för att hantera tid. De kan användas för att hantera tiden mer effektivt. Men antingen följer människor inte planerna, eller så saknar de färdigheter i tidshantering, vilket sedan resulterar i projektförseningar. Därför kan en introspektion om orsaken hjälpa till att hitta källan till problemet, vilket kan bidra till att minska potentiell entropi.
- Processledning
Processhantering är ett annat område som kan bidra till att minska entropin. Processer som är för strikta eller för slappa kan vara kontraproduktiva. Människor kan ha svårt att följa för stränga processer och kan bli desorienterade om de följer för lösa processer. Endera av de två kan leda till osäkerhet och oordning. För att minska entropin måste projektorganisationer därför ta ett balanserat tillvägagångssätt för processstyrning så att de hjälper till att upprätthålla ordningen snarare än att generera oordning i projektsystemet.
Slutsats:
Med tanke på det projektbaserade arbetets strukturerade karaktär förväntas användningen av projektledning bidra till att upprätthålla ordningen inom systemet. Den alarmerande takt med vilken projekt misslyckas och står inför alla möjliga problem väcker dock frågan om projektledningen kan bygga ordning inom projektsystemet.
Att svara på frågan kräver en grundlig utredning. Men i efterhand verkar det som att mycket mer behöver göras för att hjälpa projektledningen att bygga ordning. I detta avseende har vi tittat på tre potentiella uppmärksamhetsområden med förväntan att fokus på dessa områden kommer att bidra till att upprätthålla ordningen och minska entropin inom projektsystemet. Det behöver inte nämnas att diskussionen i den här artikeln om projektledningens roll i entropi är av preliminär karaktär och är endast avsedd att stimulera lite eftertanke.
Referenser: Markyna, I., & Dyachkov, D. (2014). Entropi modell förvaltning av organisationen. World Applied Sciences Journal, 30 (30), 159-164.
Författare: © 2022 Jiwat Ram
Källa: ipma.world