”Vi ska flytta en stad”
Kiruna, mönsterstaden som LKABs förste disponent Hjalmar Lundbohm skapade i början av 1900-talet, måste idag maka på sig. Gruvan kräver mer plats. Kyrkan, stadshuset och arbetarbostäderna från 1900-talets början, alla påverkas de av Kirunas samhällsomvandling. Ett gigantiskt projekt med många intressenter. LKAB är bara en.
Världens rikaste järnmalm
I över 100 år har LKAB brutit världens rikaste järnmalm i Kiruna och Malmberget. Först i dagbrott, sedan under markytan. Allt djupare ner i berget gräver man sig. För när underjordsgruvorna växer, växer de nedåt. Fyndigheten i gruvberget Kiirunavaara är världens största sammanhängande järnmalmskropp och kan liknas vid en gigantisk limpskiva som lutar in under stadens centrum. Idag vet ingen hur djupt fyndigheten går. Men man vet att den påverkar staden. Marken sjunker allteftersom LKAB använder nämligen en brytningsmetod som kallas skivrasbrytning. Det är den säkraste och effektivaste brytningsmetoden just här och innebär att man spränger loss och lastar ur malmen underifrån. När brytningen går neråt friläggs en hängvägg som spricker upp, rasar in och fyller ut tomrummet efter malmen. När malmen lastas ut sjunker alltså marken. Så ska det vara och så har det varit ända sedan 1950-talet då man började med underjordsbrytning i större skala. Rakt ovanför brytningen, inne på avspärrat område, är deformationerna ovan jord stora. Längst bort från gruvan syns de inte alls, men rörelserna mäts kontinuerligt med hjälp av GPS-instrument. Det är malmen, berggrunden och brytningstakten som påverkar deformationernas spridningstakt – och därmed också samhällsomvandlingen. Mycket har redan hänt och många projekt är igång. Här byggs en ny järnväg, den stadsnära sjön Luossajärvi får ännu en damm och krymper med en tredjedel – och några av de gamla byggnaderna har försvunnit för att ge plats för ny bebyggelse på berget Luossavaara.
Arvet vill man bevara
När staden nu måste flytta vill såväl LKAB som kommunen ta med sig en del av Hjalmar Lundbohms arv till framtidens Kiruna. Men det är komplicerat att fastställa vilka byggnader som ska bevaras och vilka som ska rivas. Det är inte första gången som staden måste flytta på sig för att ge plats för gruvan. På 1970-talet tömdes området Ön där det fanns verkstäder och förråd och där det bodde några hundra Kirunabor. Nu när det är dags för ännu en flytt, är det LKABägda bostadsområdet Ullspiran som töms först. Men bostadsområdet står inte ensamt. Här finns ytterligare bostadshus och flera av Kirunas kulturbyggnader. Strax intill ligger också en av Kirunas mest kända byggnader – Stadshuset, som ritades av Artur von Schmalensee och 1964 utsågs till Sveriges vackraste offentliga byggnad. Gruvstadsparken Mitt emellan Stadshuset och Hjalmar Lundbohmsgården ligger också den bortglömda Iggesundsparken, som ska bli den första etappen i Gruvstadspark 1 – ett grönområde som ska fungera som en buffert mellan gruvan och samhället. Det speciella med parken är att den är mobil. Den kommer successivt att växa in mot staden i takt med deformationerna från gruvan. Syftet med parken är att den ska vara ett positivt tillskott i stadsmiljön samtidigt som den innebär att ingen behöver bo granne med gruvan. Anläggandet av den första etappen av parken startade sommaren 2011. Arbetet med kommande etapper sker stegvis. Eftersom parken ska röra sig i takt med deformationerna, använder man sig av flyttbara lösningar och återanvänder material i stor omfattning.
[faktaruta]
Inslag om Kirunaflytten 2011-09-19
[/faktaruta]
Flytt av kulturbyggnader
Inom parkområdet finns ett antal kulturbyggnader som kommer att påverkas av gruvans framdrift. Dessa måste avvecklas i takt med markdeformationernas utbredning. Här finns bl a Hjalmar Lundbohms bostad, LKABs bolagshotell och ett antal arbetarbostäder, de sk Bläckhornen.
– Vi har fram till 2010 gjort förstudier för att få ett underlag för samhällsomvandlingsarbetet. Vårt uppdrag var att utreda hur det tekniskt är möjligt att flytta dessa byggnader och kostnadsbilden för detta, berättar Stefan Holmblad, projektchef för infrastruktur och samhällsomvandlingsprojekt hos LKAB och fortsätter:
– När det är beslutat vilka byggnader som ska bevaras och flyttas, kommer vi arbeta vidare med projekt för avveckling av området och ett successivt bildande av Kirunas Gruvstadspark.
LKABs samhällsomvandlingsprojekt
Idag har LKAB ett stort antal projekt i sin ”projektportfölj”, det är alltifrån förstudier till tunga anläggningsprojekt. På projektavdelning arbetar flera personer heltid med samhällsomvandlingarna tillsammans med konsulter och entreprenörer. – Vi är i stort behov av fler resurser framöver, såväl interna som externa, för att klara av alla projekt som successivt nu kommer. Sedan en tid pågår rekryteringar av projektledare, byggledare och projektkoordinatorer, säger Stefan Holmblad och fortsätter:
– Jag önskar att folk kunde förstå hur roligt det här arbetet är – och vilken utmaning det är att vara med i en samhällsomvandling i en stad mitt i en fantastisk fjällmiljö 20 mil norr om Polcirkeln.
Det är idag sju år sedan Kiruna kommun skickade ut ett pressmeddelande med texten: ”Vi ska flytta en stad”. Mycket har hänt sedan dess – och ännu mer återstår att göra. Samhällsomvandlingarna är en process som kommer att pågå lika länge som gruvdriften i Malmfälten. LKAB har en stark framtidstro och investerar långsiktigt för fortsatt och ökad gruvdrift. Många kommer att beröras av förändringarna och stora resurser kommer att krävas för projektens alla faser – från förstudie till anläggande.
Ny järnväg förbi Kiruna krävs
Ända sedan LKAB startade malmbrytningen har malmen forslats med järnväg. Nu måste sträckningen dras om och en ny järnväg byggas förbi Kiruna. Orsaken är markdeformationerna som närmar sig dagens järnväg. Bygget av den nya järnvägen startade 2009. Då hade planeringen och projekteringen pågått i flera år. För att hitta den bästa dragningen för den nya järnvägen samarbetade LKAB, Trafikverket, Kiruna kommun och andra aktörer. Beslutet blev att dra järnvägen på baksidan av gruvberget Kiirunavaara rakt igenom LKABs industriområde. Järnvägsprojektet sker i nära samverkan mellan de båda huvudaktörerna Trafikverket och LKAB, dessutom tillkommer ett stort antal entreprenörer. Det innebär att det krävs ett väl fungerande och strukturerat samordningsarbete. Inte minst på grund av den stora mängd massor som transporteras i området. Hittills har massor motsvarande tio Globen transporterats i arbetet med järnvägsbygget.
Nya vägar och broar
Inom LKAB ansvarar den interna projektavdelningen för anläggningsprojektet för att möjliggöra den nya järnvägens sträckning genom industriområdet. Det handlar bl a om bygget av nya vägar, upplagsytor och ombyggnation av dammar. I projektet ingår totalt inte mindre än tio broar. En av broarna är en unik viltövergång. Den nya järnvägen dras nämligen även tvärs genom Laevas samebys renflyttningsled.
Under sommaren 2011 lades rälsen på den 18 km långa nya järnvägen. Dessutom byggs en ny sjöbangård för att optimera logistiken via en rundslinga runt sjön Luossajärvi. Hösten 2010 stod den nya södra infarten för den tunga lastbilstrafiken till LKAB klar. Valet av tekniska lösningar och vägens placering påverkades av synpunkter från flera intressenter som Trafikverket, samebyarna och Vattenfall. Den nya infarten minskar den tunga trafiken i centrala delarna av staden med cirka 200 lastbilar per dag.
Ny damm vid sjön Luossajärvi
Södra delen av den stadsnära sjön Luossajärvi ligger ovanför malmkroppens nordligaste del. För att hindra att vatten tränger ner i gruvan, anlägger LKAB en ny damm och avbördningskanal i sjön. Detta för att säkerställa fortsatt brytning av den sk sjömalmen.
– Vi anlägger kontinuerligt gruvdammar som byggs i torrhet.
Nu bygger vi en damm i en naturlig sjö. Det är en utmaning att göra fyllning i vatten, säger projektledaren Pia Lindholm och berättar att sjöns läge innebär att man måste ta extra stor hänsyn under arbetets gång.
– Vi finns på scenen med hela staden på första parkett som åskådare. Folk bor dessutom strax intill sjön och då gäller det att ta extra stort miljöhänsyn – med tanke på buller och damning, säger hon.
Det är tredje gången som sjön Luossajärvi krymper på grund av gruvdriften. Senaste gången LKAB byggde en damm i sjön var under 90-talet. Då väckte arbetet starka känslor hos Kirunaborna. Så är det inte i dag, trots att sjöns yta kommer att minska med en tredjedel.
– Hittills har vi mest mött nyfikenhet. Det är klart att folk tycker att det är tråkigt att vattenspegeln minskar, det tycker vi också. Men man har också en stor förståelse för varför vi gör det här. Jag tror att det beror på att vi har informerat mer om det som händer nu.
Cirka 60 personer arbetar med dammbygget på sjön, där själva anläggningsarbetet startade våren 2011. Projektet avslutas under vintern 2012/2013.
I år skedde den första stora rivningen
Under våren och sommaren i år förändrades Kirunas siluett mot berget Luossavaara i och med rivningen av byggnader på LKABs gamla industriområde. Verkstaden, gruvlaven och sovringsverket har påmint om de nästan femtio år då gruvan på berget var i drift. Nu har de jämnats med marken och området efterbehandlats i den första stora rivningen inom Kirunas samhällsomvandling. Projektet efterlämnar ett område som kan användas fritt för framtida ändamål, ex bostäder, parker och/eller lekplatser.
Ett år med långsiktiga satsningar

Tre stora konferenser, ny webbplats och IPMA-registrering av projektledarutbildningar. 2011 har varit ett år med satsningar för Svenskt Projektforum.
I år valde föreningen att satsa på ett ytterligare evenemang utöver konferenserna Projektforum och Projektverktygsdagen. I slutet av november arrangerades ett nordiskt forum för infrastruktur, stadsutveckling, forskning och kompetens i Göteborg tillsammans med CMB Chalmers, Fliba, Interregprojektet IVA och Nordnet. Sammanlagt samlade föreningens tre stora event ca 750 deltagare.
Intresset för projektledarcertifiering enligt IPMAs system är fortsatt starkt hos företag och organisationer runtom i Sverige. Ett exempel är Trafikverket som från och med i år använder IPMAs system för utveckling och utvärdering av myndighetens projekt och projektledare.
Lättare att hitta rätt utbildning
En viktig del i föreningens mål att stärka projektledare i sin yrkesroll är att visa på olika vägar för kompetensutveckling. Därför valde Svenskt Projektforum att under 2011 lansera IPMA-registrering i Sverige, ett system för att verifiera innehållet i projektledarutbildningar utifrån IPMAs internationella ramverk för kompetens i projektledning. Den första omgången av IPMA-registrerade utbildningar blev klar i april och omfattar tio projektledarutbildningar.
Fler sätt att delta
Föreningens ca 2200 medlemmar är spridda över hela landet. För att alla ska få chansen att ta del av föreningens aktiviteter har föreningen satsat på en omfattande dokumentation och bevakning av event och seminarier. Bland annat sändes ett flertal av seminarierna på Projektverktygsdagen 2011 i maj och Projektforum 2011 i slutet av november live via internet - ett inslag som kommer att återkomma och utökas under nästa år.
Ny webbplats - nya möjligheter
I slutet av september lanserades nya projektforum.se. En modern lösning som är en viktig del i arbetet med föreningens långsiktiga satsning på en aktiv webbnärvaro. På nya projektforum.se får du ta del av senaste nytt kring projekt och projektledning och vad som händer inom Svenskt Projektforum och IPMA. Bland annat genom artiklar från tidningen Projektvärlden och via föreningens närvaro i sociala medier. Dessutom kan den enskilde projektledaren få hjälp med att hitta rätt nivå i IPMA-certifieringen och inloggade medlemmar får tillgång till extra artiklar och en omfattande ordlista med projektterminologi. Under 2012 fortsätter vi arbetet med att utveckla nya funktioner och tjänster på projektforum.se.
Styrelsen och föreningskansliet hoppas att nästa år blir lika utvecklande som detta och önskar alla medlemmar och samarbetspartners en god jul och ett gott nytt år!
Jämn final i NM i projektledning

I år utvidgades SM i projektledning till att bli en tävling med lag från hela Norden. Finalen mellan studenter från Sverige, Danmark och Finland blev jämn.
Varje år anordnar Svenskt Projektforum och LC2 SM i projektledning - en tävling där studenter från universitet och högskolor får testa sina kunskaper i projektledning och mäta sig med andra. I år utvidgades tävlingen till att inkludera studenter från hela Norden. Lagen från University of Vaasa, University of Southern Denmark och Linköpings Universitet klarade sig bäst under de kvalificeringstävlingar som genomfördes under oktober och fick tävla i finalen som ägde rum i samband med Nordiskt Forum 2011 i Göteborg i slutet av november.
Tävlingen blev jämn, men till slut stod University of Vaasa med Maria Nilova, Hugo Chamorro Sotel och Elena Sapegina som segrare. Vinnarna får delta i en kurs i projektledning hos LC2 samt genomföra en kostnadsfri IPMA-certifiering på nivå D i Finland.
Paneldebatt om projektledning som yrke
Projektforum 2011 den 29 november på Münchenbryggeriet avslutades med en paneldebatt. Bland annat diskuterade panelen om certifiering av projektledare är viktigt och om evenemangets övergripande tema: är projektledning en roll eller ett yrke?
Nedan kan du ta del av ett sammandrag av debatten.
Deltagare:
- Anders Sandberg, Trafikverket, ordförande Svenskt Projektforum
- Elisabeth Thand Ringqvist, vd Företagarna
- Per Åman, Linköpings Universitet
- Karin Bredin, Linköpings Universitet, styrelsemedlem Svenskt Projektforum
- Monica Petersson, Tieto PPS
Moderator: Joakim Jardenberg
Torbjörn Wenell: Projektledning - ett yrke, en roll, eller...
Torbjörn Wenell, nordens mest erfarne projektkonsult, inledningstalade på Projektforum 2011 förra veckan. Deltagarna fick bland annat ta del av Torbjörns lista på viktiga egenskaper en projektledare bör ha och hur han ser på projektledning som yrke.
Nu kan ni som inte kunde medverka se föreläsningen i efterhand.
Reflektioner från deltagarna
Årets Projektledare 2011
I samband med konferensen Projektforum 2011 i tisdags delades utmärkelsen Årets Projektledare ut av Svenska Projektakademien. I år blev vinnaren Marie Reinicke, projektledare för World Scout Jamboree 2011. Hennes sätt att sprida sitt eget engagemang vidare i organisationen är en av många egenskaper som gör att hon får utmärkelsen.
Vart fjärde år arrangeras World Scout Jamboree och i år var det Sveriges tur att vara värdnation. Projektet i sig drevs till stor del av ideella krafter och Marie Reinicke kombinerade sina studier med att vara projektledare för Wold Scout Jamboree 2011. Evenemanget blev med dess 40 000 deltagare den hittills största World Scout Jamboree som arrangerats.
- Det var ett gigantiskt projekt, vi omsatte 330 miljoner och byggde upp en mindre stad som existerade under 12 dagar, sa Marie Reinicke under sin presentation av projektet.
[faktaruta]

Fotograf: Jonas Elmqvist.
Marie Reinicke är personalvetare och engagerad i scoutrörelsen sedan 15 år. 2008 fick hon uppdraget att vara projektledare för World Scout Jamboree 2011.[/faktaruta]
Ur Svenska Projektakademiens motivering:
"Marie Reinickes ledarskap som präglas av ett stort engagemang som sprider sig till organisationen, hon är ett föredöme och hon ser sina medarbetares potential, vågar tro på dem och bygger upp ett starkt förtroende."
Se video från prisutdelningen och Marie Reinickes presentation av projektet
Välkommen till nya projektforum.se
Idag 23 september lanserar Svenskt Projektforum sin nya webbplats. En modern lösning som är en viktig del i arbetet med föreningens långsiktiga satsning på en aktiv webbnärvaro.
På nya projektforum.se får du ta del av senaste nytt kring projekt och projektledning och vad som händer inom Svenskt Projektforum och IPMA. Bland annat genom artiklar från tidningen Projektvärlden och via föreningens närvaro i sociala medier. Dessutom kan den enskilde projektledaren få hjälp med att hitta rätt nivå i IPMA-certifieringen.
- Ett av många mål med webbplatsen är att skapa mervärde för våra medlemmar och på sikt bli den kunskapskälla för projektledare och projektmedarbetare i första hand vänder sig till. Det har också varit viktigt att skapa en användarvänlig lösning och arbeta med modern teknik och formspråk, säger Mats Wall, webbansvarig på Svenskt Projektforum.
Användarna i fokus
Arbetet med webbplatsen har varit målgruppsfokuserat och inriktat på att identifiera användarnas behov. Bland annat har användarintervjuer genomförts med både medlemmar och utomstående personer och den ursprungliga projektbeskrivningen tar avstamp direkt ur föreningsstadgarna. Något som bland annat speglar av sig på webbplatsens startsida och i det utvärderingsverktyg som finns för den som är osäker på vilken IPMA-nivå som passar.
Medlemskap lönar sig
Mycket redaktionellt material är publikt för allmänheten, men medlemmar får mer. Exempelvis kan inloggade medlemmar bläddra och söka i tidningen Projektvärldens artikelarkiv och i Svensk Projektterminologi - en ordlista över vanligt förekommande begrepp i projekt. Inloggade medlemmar får också ta del av exklusiva medlemserbjudanden. Mer tjänster tillkommer under hösten.
Användarkonton kommer att distribueras till befintliga medlemmar i föreningen under september och oktober.
Modern lösning
Webbplatsen är byggd på plattformen WordPress och använder sig av tekniker som HTML5, CSS3, jQuery och Modernizr. Designen är responsiv och anpassar sig till den enhet du besöker webbplatsen med.
- Vi har byggt en modern webbplats med tekniker som gäller från och med idag och framåt. För att få den fulla upplevelsen av webbplatsen bör du besöka den med en modern webbläsare, exempelvis Google Chrome, Safari eller Firefox säger Niklas Jakobsen, projektledare på webbyrån Didjit som utvecklat webbplatsen.
Har du frågor om webbplatsen? Eller kanske upptäckt en bugg? Kontakta webb@projektforum.se.
Se även avsnittet om webbplatsen
Uppsats om innovation vinner pris
Under förra året inkom nio uppsatser från sex olika lärosäten som handlade om olika aspekter på projektarbete, allt från ledarskapsfrågor till arkitekters it-stöd. Uppsatspriset 2010 gick till Niclas Forsman, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
I sitt examensarbete ”Evaluating strategic innovation – A case study across Atlas Copco’s divisions” studerar Niclas Forsman hur man kan utveckla Key Performance Indicators (KPIs) för innovationsverksamhet i komplexa, tvärfunktionella utvecklingsmiljöer. Juryn enades även om två hedersomnämnade. Dels till Patrik Sundsten och Fredrik Lorén Karlsson, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, som i sitt examensarbete studerar ”Kunskapskontinuitet vid projektledarbyte i megaprojekt” den ständigt aktuella frågan om erfarenhetsåtervinning och lärande i projektmiljöer, dels till Lindsey Martenez Hermosilla, Linköpings Universitet, som i sitt examensarbete ”Att mäta projektmognad: En projektmognadsmodell för Vägverket” tar sin utgångspunkt i begreppet projektmognad i utvecklingen av ett åtgärdsförslag för Vägverkets Projektservice.
Byggprojektledning
Bygglöss kallade vi dom, de nya konsulter som dök upp på byggarbetsplatserna på 1970-talet. Bygglöss för att dom letade fel i ritningarna och hotade med konfrontation, stämning och böter istället för att samarbeta. Vi arkitekter såg hur våra arvoden minskade för att ge utrymme för ersättningarna till de nya konsulterna som kallade sig byggledare. Vi såg framför allt hur sena ändringar i produktionen beordrade av byggledarna, medförde försämringar för våra kunder, fastighetsägarna och de människor som skulle bo och arbeta i husen.
Omsorgsfullt utformade detaljer ersattes med något som gavs benämningen ”likvärdigt” och påstods vara billigare för produktionen, men som visade sig vara sämre för fastighetsförvaltningen och därmed i det långa loppet mycket dyrare för fastighetsägaren. Originaldesignen förvanskades och funktionen försämrades. Vi ritade en sak, dom byggde en annan. Vårt inflytande minskade, deras ökade.
Sakta men säkert flyttade byggledarna fram sina positioner i byggprocessen från byggproduktionen till projekteringen. Det finns goda argument för att den som ska bygga också ska delta i projekteringen för att föra fram produktionskunskaper att beakta i utformnings- och konstruktionsfasen. Men nackdelen var att produktionssynpunkterna blev viktigare än byggnadens funktion i praktiskt användning. Och hur skulle den som var van att leta fel på bygget – dåtidens byggledare – kunna veta hur till exempel en skola ska utformas för att anpassas till den nya pedagogiken, hur en vårdplats ska organiseras för modern sjukvård eller hur ett rum för sörjande människor vid en begravning ska gestaltas för att skänka stöd och värdighet?
De byggledarkonsulter jag mötte vid den här tidpunkten hade ingen som helst utbildning i projektledning och använde inga system för projektledning. Deras framgångsrika retorik gick istället ut på att misstänkliggöra projektörerna i allmänhet och arkitekterna i synnerhet för onödigt dyrbara lösningar, fel i projekteringen och bristande produktionskunskap. Att de själva inte hade kunskap om projektering och projekteringsledning var en sak, men än värre var när de med samma argument flyttade fram sina positioner ytterligare ett steg, nämligen till programfasen av byggprocessen.
Det är i denna känsliga fas av arbetet som byggnaden ”uppfinns”, kundönskemål utreds och byggnadsprogrammet skrivs. Det är i denna fas som det affärsmässiga utrymmet för projektet undersöks, myndighetskrav kartläggs och strategierna för finansiering, marknadsföring och försäljning dras upp. Det är här som arkitekten traditionellt är byggherrens förtroendefulla samarbetspartner. Det blev närmast parodiskt när för dessa arbetsuppgifter oerfarna konsulter skulle ta över och mycket har hänt sedan dess.
Byggprojektledarna kämpar visserligen fortfarande med sin legitimitet och att bli erkända som en särskild profession, men är på god väg att nå detta mål. Det har växt fram professionella konsultföretag specialiserade på projektledning inom byggandet. Visserligen små jämfört med de stora konsultbjässarna, men framgångsrika. På bl a Chalmers och KTH utbildar vi byggprojektledare på Masternivå, dvs en sammanlagt femårig utbildning på internationell toppnivå som kombinerar teknik, ekonomi och arkitektur. Och som bekant är projektledningssystemen på flera håll väl implementerade i byggandet. Men förutsättningarna för ett förtroendefullt samarbete i byggandet är för alltid förändrade och ett antal grundläggande kritiska frågor kvarstår. Jag vill här lyfta fram två av dessa frågor.
Den första frågan gäller byggandets kontrakts- och organisationsformer och har stor vikt för hur vi väljer ut och kombinerar kompetenser – dvs en helt avgörande faktor för framgång i en temporär organisation. Enkelt kan det uttryckas så här: förr anlitades man i förtroende som arkitekt, nu upphandlas man – inte sällan till lägsta pris. Det är en fundamental skillnad. Ett framgångsrikt byggande kräver att de mest lämpade anlitas. En konsekvens av nutidens ideal att upphandla varje medverkande aktör är att projekten innehåller en stor flora av kontrakt. Ja, allt upphandlas – även projektledning, projektkommunikation, it-koordination och samverkansledning. Och ju fler kontrakt, desto fler kontrollpunkter och samordningsmöten där varje aktör bevakar sina intressen. Projektet får karaktären av en ständig förhandling, där varje medverkande är på sin vakt och försvarar sina gränser. I förhandlingar vinner man som bekant på att ha ett informationsövertag, att veta mer än övriga och därför berättar man inte alltid öppet om allt man vet. Detta är till stor nackdel för kommunikation och problemlösning. Med ambitionen att både kunna detaljstyra samtliga medverkande genom kontrakt och samtidigt åstadkomma ett bra samverkansklimat, engageras numera särskilda samverkansledare med uppgift att underlätta kommunikationen. Men de grundläggande kontraktsformerna kvarstår trots samverkan och s k partnering och därmed också en viss misstänksamhet. De redan stora och svåröverblickbara projektorganisationerna utökas med än fler deltagare och fler personer som innehar olika skenbara ledarroller: projektledare, projekteringsledare, samverkansledare, produktionsledare, uppdragsledare osv. Det finns en uppenbar risk att ledarskapet blir otydligt i dessa stora organisationer.
Många kallar sig ledare, men vem leder egentligen? Min slutsats är att vi måste finna nya kontraktsformer, som underlättar arbetet med att välja ut och kombinera de mest lämpliga kompetenserna för det enskilda projektet och medger nätta, smidiga, anpassningsbara projektorganisationer och skapar ett fint samarbetsklimat. Den andra frågan gäller ledarskapet: leder verkligen projektledaren byggprojektet? Jag ser projektledaren som en huvudperson som kraftfullt driver projektet från idé till genomförande. En person vars uppgift är att skapa värde i alla led: i affärsupplägg, design, produktion och förvaltning. En person som medverkar i utveckling av den bärande idén och ser till att den genomförs till alla delar och inte fuskas bort på vägen. Projektledaren är, enligt min uppfattning, en person med djup kunskap i både teknik, ekonomi och design. En bildad person som kan föra resonemang med alla deltagare, som kan välja ut och kombinera kompetenser, skapa dynamik och fart och ta risk för möjligheten att skapa vinst.
Men vad är trenden i projektbranschen, om man får tro dess guidelines, checklistor och handböcker? Här möter man bilden av projektledaren som någon som hanterar, administrerar, tidplanerar, övervakar, kontrollerar, reviderar, säkrar, minimerar och återrapporterar. Med hängslen och livrem – checklistor och certifikat – försöker man tämja det vilda djur som den temporära organisationen utgör. Det är inte en ledare som beskrivs. Det är snarare en controller av något som andra har skapat. Förvisso en viktig roll, men inte en ledarroll.
Innebörden av begreppet projekt har urholkats. Projekt betydde ursprungligen just idé, att föreställa sig något nytt, utveckla och ta risk. Nu används ordet ofta i betydelsen det vardagliga effektiva genomförandet av något som andra har tänkt ut. Jag ställer mig frågan varför så många backar tillbaka från ledarrollen, med uppgift att bygga det som ingen ännu har föreställt sig och skapa värde – och istället väljer granskarrollen, med uppgift att övervaka och hålla koll på om andra gör fel. Den rollen behövs, men utgör inte ledarrollen.
Checklistorna innehåller kontrollpunkten ”engagemang”, alltså att det är viktigt att deltagarna i ett projekt är engagerade och fokuserade. Men man skapar inte ett positivt engagemang enbart genom kontroll. Till engagemang medverkar snarare projektets karaktär av äventyr, att allt inte är förutbestämt, att oförutsedda händelser kan inträffa som utmanar projektmedlemmarna och sätter dem på prov.
Är projektledning ett särskilt yrke eller en extra uppgift man tilldelar någon i organisationen?
Den sammansatta uppgiften att leda ett projekt kräver utbildning, erfarenhet, ett fullt engagemang och är ett särskilt yrke, enligt min uppfattning. Men det är inte ett generalistyrke, du projektleder inte vad som helst. En professionell projektledare har djup kunskap om sin industri, verksamhet eller bransch, kan tala dess språk och förstår dess specialister. Förvisso är delar av projektledarens yrkeskunskaper av generell karaktär, men andra delar är specifika. En professionell projektledare inom vårt område är väl förankrad inom arkitektur, byggande och fastighetsföretagande.
För framtidens framgångsrika projektledare handlar det om att finna den rätta balansen i två avseenden. Dels mellan de generella och områdesspecifika yrkeskunskaperna, dels mellan nytänkande och ett säkert projektgenomförande – och att vara just ledare.
Om jag som praktiserande arkitekt hade mött en sådan projektledare då på 1970-talet, hade jag inte kommit på tanken att kalla honom eller henne för bygglus.

